Under oktober månad har en hel del intressant musik från Sverige landat på mitt bord. Bl.a. Vola Tila, Sara Zackarias, Joel Alme, Deportees, och Olov Antonsson, ger oss fantastiskt material.
Några lite äldre låtar som jag missat finns också med på listan. T.ex. Join The Riot, Ryan Adams och Moto Boy, men överlag försöker jag vara ganska färsk med råvarorna.
Here is my music for June 2016. Check out bands like;
The Strokes, Plants And Animals, Twin Peaks, Steve Gunn, Hayden Calnin, Big Black Delta, Paperwhite, Casa Del Mirto, Cavaliers Of Fun, Yoke Lore, Mikko Joensuu, Radical Face, Sally Shapiro, King Melodies, Oscar, Kygo, Magic Potion, Blue House, Alice B, David Bazan, Fruit Bats, Eagulls, Free Time, Minor Victories, Richard Ashcroft, Laura Mvula, Classixx, Weird Dreams, Ro James, Beth Orton, Arthur Beatrice, Max Jury, Anoraak, Alexander Asp, Project Bongo, Naomi Pilgrim, Boxer Rebellion, Liss, Ariana Grande, Vasas Flora Och Fauna.
Färsk suddig gitarrpop från Glasgow. Psykedelisk perfektion.
2. Foxygen – How can you really
Gossarna från San Francisco hamnar nånstans mellan Ariel Pink och Rolling Stones.
3. Chain Wallet – Stuck in the fall
En sensationellt bra trio från Bergen levererar härlig 80-tals Mtv-pop.
4. King Melodies – Beardy Ghost
Med skägg som Alexander Bard och även en stämma med ekon från Obsession anno ’90. King Melodies från Varberg ryter till lite mer än på förra albumet.
5. Erlend Oye – Gorota
I väntan på nytt album av Erlend ”Kings Of Convenience” Oye. Ett album lär ska gå att förhandsboka redan vilket skulle betyda att det finns flera låtar att se fram emot.
Och som bonus en imponerande klipphälls live-inspelning i kraftfullaste Pink Floyd at Pompeiji-anda. En tid av ekonomiska svårigheter till trots har Finland sparkapital på popfronten.
Det är redan i senaste laget. Men jag skrev att en hösten 2013-spellista skulle dyka upp här så då är det bara att stå sitt kast. Om än för sent. Nå det är faktiskt några dagar kvar av årets sista höstmånad enligt vår gregorianska kalender.
Det rör sej alltså precis som här om lövprasslande, stearindoftande, smärtstänkta sorgesånger och långsamhetens lovprisning då man känner för att stirra på regn emot fönsterrutan.
Inget märkvärdigt, och en svår genre att missionera då man helst själv ska ha ont i hjärtat då man lyssnar till dylika sånger för första gången och blir brännmärkt av dem. I skrivande stund innehåller listan bara 22 låtar men det fylls väl på efterhand har jag på känn.
Några smakprov:
Här är bägge höstlistorna om man känner för att gå ner i sin inre källare ett tag. Håll i paraplyet!
Årets första månadsgenomgång är klar och listan är redo för utskeppning till varje hamn och famn. Tidigare har jag skrivit om bland andra Kent, King Melodies, Suede, Shout Out Louds, Bears, Foxygen, Kate Boy, Renny Wilson, Pickering Pick, Surahn, Christopher Owens, Friska Viljor och Marching Band. Har man missat dessa rekommenderas man snabbt rätta till det missödet med några flinka klicks. Men dessa är bara några av de fantastiska artister som finns med bland Januari-listans 177 saftiga släggor. Några andra axplock ur Världens bästa musikaliska picknickkorg följer nedan.
I brittpop-giganters kölvatten reser sig nya livfulla sensationer ur vågorna. För ungefär 20 år sedan utsågs Suede till kungarikets bästa band och följaktligen också det bästa bandet i världen. Och här kommer ett band som tagit sitt namn från Suedes debutsingel. Men The Drowners är hör och häpna ändå ett New York band. Njut av de oskyldiga tonerna medan de är dina egna, snart tar the Drowners över världen. Det ska va långt hår.
2. The Faux Noise – Copy Paste
En stockholms-duo med världsvant sound som letar sig genom en melodisk snårskog av shoegaze och elektroniska kvalster. De säger sig själv söka inspiration i Andy Warhol och Velvet Underground. Kanske inte den tydligaste ljudmässiga referensen men någonstans i känslan kan man nog hitta lite utspilld tomatsoppa, några sönderlästa serietidningar och Lou Reeds läderjacka.
3. Little Children – No directions
Linus Lutti är Little Children. Han är nästan José Gonzales då han accelererar och skjuter iväg sin sång. Det blir luftigt, behagligt och hypnotiskt. Som i en dröm. EPn In Hau släpptes i mitten av januari.
4. Pale Seas – Bodies
Vid de bleka stränderna i Southampton hittar vi Jacob Scottpå gitarr och sång, Graham Poole på gitarr,Matthew Bishoppå bass och keyboards och Zealah Anstey på trummor. Med Nick Drake, Grandaddy, Love, Daniel Johnston och Elliott Smith i sin barndoms skivsamling är också chansen stor att Pale Seas egna sångerna har något viktigt att säga. Håll koll på Pale Seas.
5. Literature – Push-up bra
Som ett debuterande Bad Cash Quartet öser de ur sig ursprungsindiependet C86-pop.
6. Llojd – Fejka det för ikväll
Kalmars (men malmöbaserade)Llojdär redan tillbaks med mera EP. De har redan patenterat sitt sound med slingrande melodisk gitarr och laidback sovrumsproduktion. Kanske dags för en fullängdare snart?
7. The Revival Hour – Hold back
Här säger det bara pang och swoosh och så är jag förflyttad till en annan tid. En tid då DM Stith och John-Mark Lapham är kaftanklädda överstepräster som basunerar ut gospelpop åt sina lojala följare i The Revival Hours tempel. Det taktfasta pianot klonkar och jag diggar. En av månadens stora njutningar.
8. Work Drugs – Cursive Grounds
Benjamin Louisiana och Thomas Crystal gör den bästa chillpopen. Eller den absolut bästa för mig. Albumet Delta som släpptes i decemeber innehåller äldre material som sträcker sig såpass långt tillbaka som 2004. Soundet är inte lika laserskärpt precisionssäkert som på några av föregångarna, men det är intressant att få resa tillbaks i tiden tillsammans med Work Drugs. Men med ännu större förtjusning fortsätter jag resan framåt mot nya chillpärlor.
9. Stillwater Giants – Walking on air
Surf, sol och pop. Fyra gossar från Australien. Lite Kooks som drömmer om Strokes.
10. Ldod – Det är inte du
I väntan på något nytt och spännande av Dante. Klas Granström (Blänk), David Åström (Kocky) och Anders Nilsson är essänsen av svensk soul.
Snällsjungande King Melodies kommer med sitt debutalbum I am the devil. Igår tror jag det släpptes. Det levereras med tassande och trippande kärlek trots att han hävdar sig vara ondskans hantlangare på omslaget. Någonting Marc Bolanskt puttrar också under ytan på flera av låtarna, framförallt Be cool with me och fenomenala Tick tock. Trots de sparsamma arrangemangen på flera spår finns det mycket innehåll i låtarna och i Martin Bäcklins uttryck. Och mycket skägg. Förutom sandstränder och Stefan Selakovic har nu Varberg också King Melodies bredgafflade alt.country-indie att stoltsera med.
Vi har gått i mål. Ett år är till ändå, vår resa är slut. Dramatiskt värre. Men så har också musikåret varit fyllt av boombastisk bas och dramatiskt tingeltangel.
Årets sista spellista är decemberlistan. Fortfarande finns det några få element som den slarviga sopsorteraren och klimatförändringen ännu inte ruckat på. December kommer i slutet av året.
Listan innehåller 143 låtar, och om följande artister finns det läsning om man bläddrar eller söker bland sidorna; Born Blonde, Isaac Delusion, King Melodies, Cave Cat, By The Sea, Brothertiger, Challenger, Sam Flax, Husky, Sufjan Stevens, Easy October.
På listan finns också följande godsaker;
1. Svartöstaden – Magnus Ekelund & Stålet
Första singeln från det kommande albumet Dödskult. Den norrländska stålmannen fortsätter spränga hål i berggrunden.
2. Two Hours – Theme Park
Gå på tonårsfest med den Fine Young Cannibals-liknande sångaren i Theme Park. Lika bra som en 80-talsfilm.
3. Yours for you – O. Children
Bandnamnet från en Nick Cave-sång. Även sången påminner. Med en adderad dos klös.
4. The Bell – Post War Years
I väntan på nästa Arcade Fire får man hålla till godo med brittiska Post War Years, vars fullängdare Galapagos släpps i slutet av februari.
5. Green sea – Fear Of Men
Spännande Brighton-band som inte enbart består av kvinnor, bandnamnet och rädslan till trots. Ettband som väljer sina skivbolag med omsorg; Sex is disgusting Records, Sexbeat Records och Italian Beach Babes Records.
6. Strangers – Gung Ho
Finns nåt MGMT-lekfullt här.
7. Wind in Your sight – Johns Vatten
Rakt på med samma attityd som Bad Cash Quartet en gång i tiden äntrade scenen. Ett musikkollektiv på nio personer som har Göteborg som bas.
8. Laura Palmer – Kerkko Koskinen Kollektiivi
Ett annat kollektiv är Kerkko Koskinens enseble. Mannen bakom det melankoliska 90-talssoundet i Ultrabra fortsätter längs melancholy road. En känsla man behärskar eller åtminstone kan framkalla i Finland. Albumet återfinns bland topplaceringarna i årets Nordic Music Prize.
9. HML – Delay Trees
Kolla också in finländska Delay Trees som även de behärskar melankolin i shoegazetappning.
10. Quiet the mind – IAMX
Och så är Sneaker Pimps grundare och sångare Chris Corner tillbaka med solomaterial. I mars kommer albumet The Unfied Field.
Varsågoda, kolla gärna in de andra decembersångerna också. Exempelvis;
På Ramberget Recordings kommer ännu en fin singel med Martin Bäcklin a.k.a King Melodies. Här har vi en väldigt spännande artist med ett mixat skimmer av Bolan och Dylan över sig. Vi får alltså ett psykadelisk folk-indie-piller placerat på vår tunga. Hurra va gott!
En Tv-serie:
Puberty Blues
Brandon, Brenda och Beverly Hills hade sin charm då det begav sig. I den här ungdomsserien får man förutom ungdomarnas trassel även följa föräldrarnas vardag på ett mera ingående sätt. Det finns många lager och nyanser i Puberty Blues. Träffsäkert pinsamma tonårsdiskussioner, och en fantastisk scen där surfar-Gary gråter tillsammans med sin mamma, som är så känslosam att ögonen tåras även för tittaren.
Serien är baserad på en roman från 1979. Redan 1981 kom filmen Puberty Blues och 2012 har vi alltså fått tv-serien. 8 avsnitt på ca.45 minuter.
Läs mer tankar om Puberty Blueshär på Finpops film, musik och litteratur-blogg.
En bok:
Ville – Jan Lööf
1975 skapade Lööf serien Ville som följetong i tidningen Vi. Serien kommenterades av såväl kung Carl Gustav som statsminister Olof Palme, vilka också figurerar i serien framställda som James Bond-liknande superhjältar. Får man tag på detta seriealbum bör man alltid sova med det under huvudkudden och innan sömnen bläddra lite bland detaljrika bildrutor över ett näst intill dystopiskt Stockholm.
Lilla bolaget Ramberget Recordings har några intressanta förmågor i sitt stall. Bland annat Varbergaren Martin Bäcklin och hans vänner som kallar sig King Melodies. Med frustande skägg och iklädd cowboyhatt röker han sin cigarett som en sköld mot stora världen men öppnar upp sej och bjuder in till heartbreaks med ytterst sårbar indiecountry.
André Carlsson och Isak Friberg håller till i Malmö men det leder inte till nån Bob Hund-accent i sången för det. Llojd bjuder på kärlekssånger med elektroniska inslag i Ratatas gamla farvatten. Man hittar rader som:
”Det är på slutet som jag sviker dig”
”Jag kommer älska mitt liv snart, jag ser det på dig”