Tv-seriernas Kickoff Närmar Sig


Skolorna börjar, hösten blåser sina kyliga andetag på termometern och båtsäsongen närmar sig sitt slut. Mycket annat händer säkert också i dessa tider men i skrivande stund ska fokus ligga på den amerikanska tv-seriehöstens startskott. Valet ligger mellan att hänga med direkt från början eller åka på ruska-safari till Lappland med Jöussens hembygdsföreningen. Serier som jag följt från början eller forserat mig genom under intensiva perioder följer nedan.

Community (Komedi, säsong 4, oktober 19)

Den brokiga skaran studeranden inleder sin fjärde säsongen på Greendale community college i oktober. Om man gillar genreöverskridanden och parodier så är Community en fullträff. Även om huvudkaraktärerna håller ihop i vått och torrt, är de så pass olika att man garanterat kommer hitta både sin favorit och sin hackkyckling.

Don’t trust the bitch in apartment 23 (Komedi, säsong 2, oktober 23)

Första säsongen innehöll endast 7 avsnitt. Behållningen i serien är James Van Der Beek som spelar sig själv med stor portion självironi. Placera en blond, svärmorsdröm i samma lägenhet som en mörk så kallad bitch och så får vi denna soppa. Dessa damer försöker hitta minsta gemensamma nämnare.

Fringe (Sci-fi/Drama, säsong 5, september 28)

Om man vill fylla ett hål efter Arkiv X så är Fringe bra tätningsmassa. Även om det är en form av science fiction måste jag hävda att seriens trovärdighet har dalat en aning under de senare säsongerna. Detta är följaktligen den sista säsongen. Men under resans gång har man bjudits på många smarriga hopp mellan dimensionerna och flera trevliga personlighetsklyvningar. Och nån mysigare professor i sin naiva tankspriddhet än Walter Bishop har jag på rak arm svårt att komma på.

It’s Always sunny in Philadelphia (Komedi, säsong 8, oktober)

Denna komediserie om fyra ”vänner” som driver en pub, har vid flera tillfällen vidtalats som värdig efterträdare till Seinfeld. Jag gillar bägge serier men kan egentligen inte se några stora likheter dem emellan. Visst, bisarra händelser äger rum och karaktärernas intriger flätas ihop på ett smidigt sätt. Men det kan inte tillskrivas som något speciellt drag för endast Seinfeld eller It’s always sunny in Philadelphia längre, även om det är väldigt underhållande. Serien är ganska skrikig och det tog mig en bit in i andra säsongen innan jag hade vant mig. Här skämtas det friskt om precis vad som helst, där Seinfeld drog sin gräns börjar IASIP pinka sitt revir.

New Girl (Komedi, säsong 2, september 25)

Zooey Deschanel och grabbarna inleder sin andra säsong med ett dubbelavsnitt. Man är ju väldigt sugen på att veta hur det gick. Jag ska inget avslöja. Det är en lättsam komediserie att frossa sig igenom under en veckas lång förkylning eller så. Deschanel i all ära men jag måste ändå säga att behållningen är kemin mellan de tre grabbarna som Zooey flyttar in hos. De är väldigt underhållande med alla sina egenheter. Som med alla serier är det viktigt att man lyckas ta till sig så många karaktärer som möjligt. Även om jag knappast kunde tänka mig att dela lägenhet med någon av dem så gillar jag ändå allihop.

Homeland (Thriller/drama, säsong 2, september 30)

Detta bör inte missas. Börja så fort som möjligt med första säsongen och hoppa på tåget då det tutar igång i slutet av september. Terrorister, Claire Danes, konspirationsteorier och Amerikas plus och minus både vädras och piskas på Showtimes ställning. Det här är verkligen spännande.

Revenge (Drama/spänning, säsong 2, september 30)

Dramatiken bland överklassens stelt inredda Beach Houses kan vida överstiga den man sett i Glamour. Kanske inte den mest trovärdiga serien men om man är ute efter nagelbitande spänning och cliffhangers så räcker Revenge långt.

The Big Bang Theory (Komedi, säsong 6, september 27)

Nördarna fortsätter i september programmera sina rymdsonder, utforska strängteorin och klä sig i t-shirts med fyndiga texter. Under fjärde säsongen dyker Mayim ”Blossom” Biyalik upp och blir efter hand en permanent karaktär och frisk fläkt i serien. Även om upplägget på själva serien med tre nördar som bor granne med en söt blondin är ganska banalt så håller dialogen hög klass. Väldigt underhållande och flera snäpp roligare än både Dharma & Greg samt Will & Grace. Perfekt att avnjutas i sällskap av någon när eller kär.

Touch (Drama/supernatural, säsong 2, oktober 26)

Kiefer Sutheland jagar inte längre skurkar dygnet runt i 24. Han försöker numera låsa upp alla de svårdiagnosticerade problem som hans son lider av. Sonens övernaturliga matematisk förmåga väver ihop hela seriens nätverk. Det var ju rätt spännande då de stod på piren i slutet av säsong 1…

Dexter (Spänning, säsong 7, september 30)

Åh fantastiska Dexter. Jag avundas alla er därute som inte sett Dexter. Ni som har all olidlig spänning att se fram emot. Ni är lyckligt lottade. Det ska ni veta. Maten i kylskåpet kan vara slut, lånen må vara gränslösa i sina felkalkylerade avbetalningsplaner men ni kan fly från allt genom att attackera er igenom 6 säsonger av Dexter.

Nu har ni god tid på er att hinna ikapp någon av dessa tv-serier till nystarten i höst. Kanske finns här er nya favoritserie.

Introduktion till Undervattenspop


Jag har fallit, eller drunknat. Tagit mig vatten över huvudet och fått tusen kallsupar av undervattensdrömska toner. Det är fantasiländers nationalsånger och underländska kampsånger med lilla Alice och hennes berusade bröder som trubadurer.

Måste bara häva ur mig skopor av briljant drömpop då jag har chansen. Finns några länkar här, men sök upp resterande låtar själv. De finns på spotify och det lönar sej.

1. Williams DevonHow is there always room for two

2. Ariel Pink’s haunted graffiti – Fright Night

3. Wild nothingChinatown

4. Kurt Vile Society is my friend

5. John Maus – Cop Killer

6. Beach Fossils What a pleasure

7. Craft spellsGiven the time

8. Banjo or freakoutBlack scratches

Här och där drygas de vattniga tonerna ut med några droppar shoegaze eller emo. Ibland glider vi iväg på chillwavens vågsvall. Jag måste understryka att det vore synd att missa Devon Williams och Wild Nothing. Det blir mycket på en enda gång här så man kan med fördel ta det i etapper.

9. Casa del MirtoThe Haste 

10. GayngsCry

11. Mac DemarcoShe’s really all I need

12. MinksFuneral song

13. Monster MovieLetting you know

14. Coolrunnings – The Fool

15. Part TimeHey Karen

16. Porcelain RaftTip of your tongue

17. Real EstateOut of tune

18. Small BlackPleasant experience

19. Smith WesternsBe my girl

20. Spanish prisonersCadillac from yesterday

Cadillac from Yesterday för tankarna till moogsyntens fader, eller åtminstone en av dem som dna-testades, Manfred Mann och hans Earth Band. Lägg dig på soffan, slut ögonen och njut av albumet Solar Fire . Plötsligt hoppar du bungyjump från Saturnus, du rullar runt i rymdgräset och spottar sviskonstjärnor i nacken på dig själv. Rutscha längs regnbågen och dyk ner i en skumgummikrater på Neptunus. Vråla med i refrängerna;

Cadillac from yesterday: ”still I lower the blinds an extra time, there are things that no one should see

Solar Fire: ”Sunlight streaming burn through the night. First light stealing shine solar fire

21. Summer heartTime for dreamer

22. Washed OutFeel it all around

23. Work drugsRad Racer

24. YeasayerI Remember

24 låtar. Hmm, borde jag ha sparat detta till julen? Nåja, varsågoda och God Jul.

Dagens Låt #7


Dagens Låt: Miracle

Band: Ghost Beach

Medlemmar: Josh Ocean – Sång/Bas/Synth, Eric ”Doc” Mendelsohn – Gitarr/Synth

Ursprung: New York

År: 2012

Skiva: Kanske får du vara med och hitta på ett slagkraftigt namn på debutalbumet om du blir bandets manager.

Låter/Smakar som: Saftiga tuggor av tropiska frukter på genomskinlig badmadrass

Kuriosa: Bandet saknar skivbolag så jag föreslår att du slår dig ihop med nån driftig kollega och sajnar Ghost Beach. Du kommer att bli rik (med dagens skivförsäljningsmått mätt)

Lyssna också på: The Naked and the Famous, MGMT, Wolf Gang

Kontaktuppgifter:

http://www.ghostbeachmusic.com/

http://www.facebook.com/crazyheartrecords

Återställning av ordningen


Jag är medveten om att förra inlägget krävde rätt andel stämning och sinnesrubbning för att ta till sig. Musiken är kontextinfluerad, på samma sätt som en whisky. Det är inte säkert att ens en Laphroaig får dig att levitera av välbehag om den intas i bakluckan av en gammal Mazda, då du silvertejpad och med molande huvudvärk forslas mellan skumma lokaler, som offret i ett kidnappningsdrama.

Men som plåster på såren tvår jag mina händer i lite färskare pop. Eller tvår och tvår, ingen skugga över Bogart. Jag tvättar händerna kan vi säga. Det måste man med jämna mellanrum.

60-talsdoftande sovrumspop från Kalifornien där sand som bekant blir till guld.

1. Lose your mindSo Many Wizards

 

Animal Collective-trippande Brooklyn-trio som bjuder på avslappnande toner till spikmattssessionen.

2. VitalKeepaway

 

Vi gräver vidare i Kaliforniens elektrokvarter och hittar uppstudsig danspop.

3. Kangaroo CourtCapital Cities

 

Owl Eyes försöker slå sig in där mellan Marina and the Diamonds och Little Boots. Spännande 22-årig tjej från Melbourne bjussar på svängiga toner som kanske till och med sku få en 35-åring att stiga upp och dansa på Sky. Kanske. (en hypotetisk 35-åring naturligtvis) Debutskiva lär komma nästa månad.

4. Crystalised Owl Eyes

Sådärja. Ordningen är återställd och vi befinner oss i rätt millennium. Men snart sticker vi igen. To the future and back.

Upprättelse för Bogart Co


  Nostalgi-Varning!

Uppgivna suckar och slitna hårtestar i missmod. De suckande har inte sökt tillräckligt. Om man vänder på den finländska graniten så finner man guldkornen. Finland har mycket att ge på den musikaliska scenen. Allting klingar kanske inte lika tidlöst. Men ännu idag kan jag ibland undra varför det aldrig blev något break ute i stora världen för Bogart och hans kompani, tuffa artistnamn till trots. Med Ressu Redford (Esa Pentti Juhani Mäkelä) som galjonsfigur, en finländsk George Michael, borde det ju varit upplagt att surfa på Wham-vågen. Deras skiva Dance Station är sprängfylld med hubbabubba-hits.

Utgående från Ressus utstyrsel får jag uppfattningen att ballerina-prinsessan lämnade honom strax innan han var på väg till gymmet. Kanske han prioriterade ett rekord i bänkpress framom tjejen?

Allsångsfaktorn är 100 procent. Öppna upp kanalerna till ungdomssinnet omfamna en närliggande keyboard. Plocka fram din gamla Casio eller Yamaha DX-7 och experimentera lite med ljuden. Kärleken till Ressu Redford finns där nånstans i bakhuvudet.

Snabbt kan man ana ett återkommande tema i Bogarts lyrik. Texterna kanske inte håller något kaspiskt djup men eftersom kärleken är något av det mest komplicerade här på denna jord så får man väl anse Ressu Redford göra oss en stor tjänst som försöker reda ut den på ett så enkelt sätt som möjligt. Annars skulle det ju bli komplicerad text om komplicerat tema, tårta på tårta och en tautologi av tyngsta sort.

Det är kanske mej det är fel på men jag blev nästan tårögd till denna naiva nationalsång för snällt upproriska tonåringar. Jag är väl medveten om att jag en annan dag, på ett annat humör skulle stänga av efter 23 sekunder men däri ligger kanske en del av charmen.

Teenage Love – Bogart Co.

Då man lyssnar på Dance Station är det förmodligen meningen att man ska dansa och inte snyfta. Vem vet, kanske nån tonåring därute om 20 år kommer nostalgisnyfta till Gangsta Luv med The-Dream eller nåt laddat samarbete med Jay Z och Kanye West. Jag snyftar vidare till Ressu Redford, Guy Stoneman, Vinnie Lane och Sam Eagle a.k.a. Bogart Co.

Young Girls – Bogart Co.

Dagens Låt #6


Punkattityden kommer upp till ytan i låttitlar som N.O.M.O.N.E.Y och (At Least Those) Kids Are Getting Fed. Dessa 22-åringar kan vara ett band att hålla ögonen på, ge dom dessa dryga 2 minuter till att börja med. Med både en Luke och en Jedi i bandet torde the force vara ganska strong i China Rats.

Dagens Låt: To be like I

Handlar om: Att vara övertygad om att alla brudar är efter dig när de egentligen inte alls är intresserade.

Band: China Rats

Medlemmar: Grez – sång/gitarr, Luke – gitarr, Jedidiah – bas, George – trummor

Ursprung: Leeds

År: 2012

Skiva: To Be Like I (EP)

Låter som: Lite Buzzcocks, lite The Clash och lite som The Casbah lät för något år sedan.

Låter inte som: Stock-Aitken-Waterman, Thoman G:son, Grå Flugsnappare, Introt till Anslagstavlan.

Kuriosa: Inte så mycket ännu. De håller för tillfället på att bygga upp rock-historier och myter kring bandet. Fråga igen om några år.

Lyssna också på: Dear Constable med Harrisons eller så blir man kanske sugen att plocka fram The Libertines igen.

Dagens Låt #5


Det är kaxiga textrader, explosiva trummor och glittrande synthackord. Det är Stockholm som levererar än en gång.

Dagens Låt: Gimme Twice

Band: The Royal Concept

Medlemmar: Sång/gitarr – David Larson, gitarr – Filip Bekic, bas – Magnus Robert, trummor – Frans Povel.

Ursprung: Stockholm och turnéliv med Robyn, Veronica Maggio och Tove Styrke

År: 2012

Skiva: EP:n The Royal Concept

Låter som: En födelsedagstårta med handklapp och solskensströssel på Phoenix födelsedag

Kuriosa: Gruppen debuterade redan 2010 under namnet The Concept Store som därefter blev The Concept. Men inte heller då var man riktigt nöjda.

Lyssna också på: Lasso eller 1901 med Phoenix. Kick med Colour Coding. Och om du känner dig vågad The Look of Love med ABC.

Isaac Bashevis Singer – Shosha


 1978 Isaac Bashevis Singer

Och motiveringen lyder:  ”För hans intensiva berättarkonst, som med rötter i en polsk-judisk berättartradition levandegör universella mänskliga villkor”.

Singer föddes i Polen utanför Warsawa, flyttade till Amerika på 30-talet och levde sin sista tid liksom Seinfelds föräldrar i Florida.

Bland Singers många litterära influenser hittar vi Dostojevskij, vars Brott och straff han läste när han var fjorton, Strindberg, Turgenev, Tolstoj, Maupassant, Tjechov och Knut Hamsun. Riktiga tegelstenar. Även om han läste dessa tegelstenar så flackade blicken också åt annat håll. Innan han fick nobelpriset figurerade rätt ofta Singers historier i mindre akademiskt ansedda men kanske desto mer populära tidskrifter som Esquire och Playboy.

Vi befinner oss i ett pysande Polen innan förintelsen. Dödsskuggan vilar redan tung över judarna i ghettot utanför Warzawa där man rustar för flykt. Vart? Bort. En som försöker komma iväg är huvudpersonen Aaron Greidinger.

Singer lämnade Polen för Amerika vid tiden då romanen utspelas och från sitt skrivbord i tryggheten har han byggt upp miljöerna i saknad. Det går att romantisera vad som helst, allt och slummen om man saknar den. Soptunnorna bakom pizzarestaurangen i Lady och Lufsen är väl rätt så idyllisk.

”Inte nog med att jag kunde leka med Shosha, jag kunde också tala med henne om saker som jag inte vågade nämna för någon annan. Jag kunde berätta om alla mina fantasier och dagdrömmar.”

Barndomen gör starka intryck. Flickan Shosha finns för alltid hos Aaron. Men medan han anses vara ett underbarn befinner sig Shosha i andra ändan av talanglinjalen. Alla gånger känns det inte heller som om Aaron har alla hästar hemma. De är ett brokigt par. Ska det faktiskt lyckas? Han som är en kvinnokarl och hon som tvingats gå om årskurser oftare än ”handär jobbiga i högga”.

Det är ett rekord av judiskt ghettoliv. Det är också en krönika av det svärmande litterära och politiska livet i Warszawa, med den hedniska kommunismen. Och naturligtvis, det är en berättelse om Aaron Greidinger, den unge journalisten och spirande romanförfattaren, prästson, skeptiker, jiddishist och kvinnokarl.

Singer lär ha sagt: ”Man glömde det elfte budet, du ska icke tråka ut din nästa”. Det är ingen risk. Det är bra flyt i Singers litteratur. Jag är inte så bra insatt i jiddish, som Singer skrev på, men jag kan bara anta att det är rytmiskt och flytande, lite som rap. En rappare med Playboy-förflutet. Vem hade trott det om Isaac Bashevis Singer?

Veckans Musik 5


Världen fortsätter fyllas av Det Bästa som voro den mommos garderob med högar av Valitut Palat och Readers Digest. Det är varmt där ute, solen augustisteker alla picknickare och strandlejon. Vem vill sitta inne å lyssna på musik en sån dag? Jag. Jag orkar int med lösglass över knogarna och hela handen idag.

Vi börjar med folkig bossa nova-pop från Buenos Aires i väntan på att Kings of Convenience släpper något nytt. Så gott som garanterad vinst om man gillar de skönsjungande norrmännen.

1.  Fernet tastes good Los Coming Soon

 

Och var hittar vi denna afrikansk/jamaikanska lyckococktail? Jo den blandas med lite färgsprakande Turku och en dos prunkande Tampere och så hamnar man följaktligen i Nigeria. Pass på!

2.  Nigerian GirlYournalist

 

Måste än en gång understryka min personliga favorit Young Moons förträfflighet. (Kolla inlägget om Young Moon)

3. Cold day solstice Young Moon

 

Och äntligen är världens bästa band tillbaks med nytt material. Fullängdaren Mature Themes släpps också i dagarna och den lär vara fantastisk. Ariel hoppar djärvt via retrotrampolinen mellan genrerna. Williams S Burroughs (läs: Cronenberg om du är på besserwisser-humör) gav oss utomjordiska kackerlackor förklädda till skrivmaskiner. Ariel Ronseberg ger oss Mature Themes.

4. Only in my dreamsAriel Pink’s Haunted Graffiti

 

Pyntad med Sebastian Telliers skägg går Breakbot runt och försöker fylla Sebastians skor. Det är nog skorna han bar under Eurovisionen 2008 siktet är inställt på här. Jag tror till och med Hall & Oates hade varit avundsjuka. Både på låten och de glammiga skorna.

5. One out of twoBreakbot feat. Irfane

Så många hyllningar från stora världen har de fått, dessa svalt eldiga kattor från Vasa. Är man från Vasa ska man vara stolt över Cats on Fire. Är man från annan ort kan man vara stolt över att känna till Cats on Fire. Har man inte hört Cats on Fire får man hitta något annat att vara stolt över eller press play on tape hastiga tag.

6.  My sense of prideCats on Fire

Trevlig Helg! (Här finns playlisten med några bonus-låtar. Värt att kolla upp, jag lovar. Tips: Tiger Love)

Världens Bästa Goes 1985 – Part III


Och så fullbordas trion av videor som var Världens Bästa år 1985. En tid då Hulk Hogan och Mr. T bildade ett stenhårt ”tag team” inom wrestlingen, Marty McFly åkte 30 år bakåt i tiden och Gunde Svan och Maurilio De Zolt härskade i skidspåren.

3. The RiddleNik Kershaw

Nik skrev Chesney Hawkes stora hit The One and Only.

Här twittrar han friskt med sina kompisar Rick Astley och Simon Le Bon:  https://twitter.com/NikKershaw

Och i och med det var sagan om 1985 slut.