Ice Choir

Då var det dags igen, för en tidsresa tillbaka till 80-talet. Det låter helt oblygt som Kajagoogoo, Duran Duran och Human League.  Fantastiskt.

Ice Choir är en kvartett från Brooklyn som inte velat slåss om vem som ska få spela synth. Kurt Feldman: Sång, Gitarr, Synth /  Patrick South: Synth, Bass / Raphael Radna: Synth / Avery Brooks: Percussion

 

Risken finns att man överdoserar Ice Choir, ett tips är att ta dom i mindre portioner. Som kuriosa kan nämnas att albumet Afar är mastrat av finländaren Jaakko Virtalähde.

Playlist – Prag

Det här är vad jag lyssnar på under en inspirerande utsvävning i Prag. Jag svävar fortfarande.

Svenska Sambassadeur har kläckt nytt material igen efter en paus på två år.

Diamond Rings

Diamond Rings eller John O’Regan får 80-talsnörden att drägla med alla de rätta trummaskinerna och syntarna.

Death cab For Cuties Ben Gibbard har släppt ett soloalbum, Former Lives.

Savoir Adore underhåller med någon form av neo-psykadelisk fantasyrock.

Skön folk rock a’la Midlake, Fleet Fox eller Fleetwood Mac med Leeds-bandet Fossil Collective.

Ane Brun försöker sig på ett samarbete med Erasures Vince Clarke.

The Lighthouse And the Whaler är ytterligare ett gäng som figurerar på dedär bands to watch-listorna.

Baden Baden

Fransk indie med Baden Baden

Jason ”Grandaddy” Lytle har släppt ännu ett fantasieggande album, Dept of disappearance.

Så fastande jag i tidig 70-tals singer/songwriterträsket med Sixto Rodriguez

Beyonces  syster Solange har fått till några riktigt spännande låtar producerade av Devonte ”Blood Orange” Hynes.

Några andra låtar som snurrat ett tag i mitt huvud finns också med på listan. Exempelvis världens bästa Twin Shadow och Young Moon.

Dagens Låt #16

Black Marble håller till i samma källare som ekot av Ian Curtis. Det ekar av ödslig kyla och trummorna pisksnärtas agande men kärleksfullt. Två sovrumsproducenter från Brooklyn skapar minimalistisk synth post-punk magi. Åh dessa avslappnade barytonsångare med till nihilismgränsande laissez faire-attityd. Sådan är dagens låt, drick nåt varmt, lyssna på nåt kallt.

Dagens Låt: Static

Band: Black Marble

Medlemmar: Chris Stewart och Ty Kube

Ursprung: Brooklyn

År: 2012

Skiva: A Different Arrangement

Låter som: Elektroniskt reverbat Joy Division

Svåra indie-filmer som bandet gillar: The Point (1971), Daisies (1966), The Holy Mountain (1973), Ladies and Gentlemen (1982)

Lyssna också på: The Mary Onettes första album och Soft Lighting

Skivbolag: Hardly Art (med bl.a. Gem Club, The Pica Beets, Shimmering Stars, Seapony)

Passa på att klicka fram några andra trevliga videon från albumet:

Pretender

Cruel Summer

Backward (från Epn Weight against the door)

Mac Demarco

Det verkar vara rätt så lugnt, ganska chill att vara Mac Demarco. Ständig vilopuls och en cigarett i mungipan. Skenet till trots har den blott 21-årige kanadensaren nyligen släppt sitt andra album på mindre än ett år. På omslaget till Rock ‘n’ roll Nightclub var han i färd med att smeta på sig läppstiftet inför helgens eskapader. Till detta album som kort och gott heter ”2″ har han istället klätt sej i keps och skoggshuggarskjorta, redo att köra fåren till klippning i sin pickup.

Gitarren surfar fram slingrande och släpande som nånting David Lynch och Quentin Tarantino säkert gärna skulle köpa rättigheterna till. Och han pudrar de sjösjuka tongångarna med sin sliskigt slöa röst, som man gör om man tillhör slacker-rockarnas skrå tillsammans med exempelvis Kurt Vile. Demarcos lugna tempo vrider upp temperaturen. Det är för hett, för gassande för att spela snabbare. Det här är ingenting som passar till yllesockor och stickad mössa. Det är barfota och kalsonger som gäller.

Här är en trevlig video till låten European Vegas från förra albumet.

Finns flera annorlunda videon från förra albumet. Snart kommer nog nån ny på till exempel fantastiska My Kind of Woman. Får nöja mej med soundcloud sålänge.

Några videon från albumet Rock n’roll Nightclub:

Only You

She’s really all I need

Rock ‘n’ roll Nightclub

Mac Demarco finns på skivbolaget Captured Tracks med bland andra Beach Fossils, Wild Nothing och Thieves Like Us.

Vit Päls Går ut i Skogen

Livet är Underbart, en väldigt fin låt av Malmös Vit Päls, som håller lite lägre puls här än i orkanstormande ”Loving You Was Crazy Shit”. Det blir fantastiskt hjärtlig och sympatisk pop på svenska. Och vad är väl mer underbart än en bärplockningsutfärd i skogen med sina vänner…

”Gjort för mycket kaffe sen dagen du stack

fortfarande händer det att jag dricker upp allt

Jag går runt här i huset som om jag var fem

det är så mycket som jag måste lära igen”

 

3 Tips – Missa Inte

Oj vad det piggar upp att hitta fina låtar. Försöker dela med mej av lite solsken och musikalisk omega3.

1. Jake Bugg

Bara tonåring ännu. Och ändå låter det som om Jake Bugg hade upplevt 60-talet, protesterat mot Vietnam-kriget tillsammans med Joan Baez, lekt arga leken med Bob Dylan och lerbrottats på Woodstock med Willie Nelson. Det går inte att avfärda kvalitéerna hos denna gosse. Han är inte bara en brittisk Robin som kommer att göra en 180 med sin skateboard och försvinna ut i kulisserna igen nästa vecka. Ska bli spännande att se om Jake Bugg tillåts mogna som artist, och bli nånting riktigt stort. Det finns redan en viss Pete Molinari-klass hos detta underbarn.

Country Song

Someone Told Me

2. Easy October

Det är också absolut förbjudet att missa Easy October. Kristoffer Åström slår sig ihop med några orakade vänner och skapar musikmagi med ett anrikt sound som andas 70-tal. Väntar på albumet som man väntar på tomten.

Nikke Ström (bass), Kristofer Åström (gitarr, sång), Kristoffer Hedberg (sång, gitarr), Johan Håkansson (trummor).

Easy October – Rocket Man

3. YAST

Jag har hajpat Sandvikens YAST tidigare. Och med all rätt. Ännu en låt är släppt för att ytterligare öka suget efter ett album som lär ska släppas i januari. Man kan njuta av YASTs solkyssande sång Stupid om vackert naiv kärlek tills dess.

I Berlins Elektrokvarter

Många artister kommer till Berlin i sökan efter inspiration och gnista. Det brukar resultera i ett mera experimentellt sound än man kanske hade tänkt sig. Redan under 70-talets senare hälft hade David Bowie planterat sig i staden och skapat ett sound som sträckte sig långt utanför boxen (Berlintrilogin: Low, Heroes, Lodger). Tänk på en musikgenre och Berlin är dess huvudstad. Hur lyckas tyskarna själv då? Saknar de fortfarande smak och stil? Huserar David Hasselhoff på topplistorna?

Thomas Azier är en 20-årig elektropop-berlinare. Vad beträffar soundet så känns det inte direkt nyskapande. Han har istället som många andra återuppfunnit musikhjulet från 80-talet. Men om man har saknat Michael Cretus bakgrundssång på Sandras ”In the Heat of the Night” eller ”Maria Magdalena” så faller detta garanterat i god jord. Förmodligen tillhör jag den knappa 2% av folket som överhuvudtaget skänker en tanke åt Samuraii-Cretu idag, men minoriteter skall icke förbises ty de äro en tillgång.

Alltså Michael Cretu-vrål till finsk iskelmä-melankolisk melodi.

I videon till Red Eyes har Azier smygit sig in i rökrummet på krogen för att skrika ut sin ångest. Det är ju tjej-bekymmer som vanligt. Han tar i så han spricker och överröstar förmodligen både David Guetta och Avicii ute i salongen. Mycket riktigt är dansgolvet tomt då han återvänder från rökrummet. Osis.

Interpols Paul Banks

Interpols Paul Banks släppte 2009 solomaterial under namnet Julian Plenti och så sent som i somras kom Epn ”Julian Plenti lives...” Men 22. eller 23.oktober släpps albumet The Banks under eget namn och Julian Plenti lär därmed vara begraven. På Spotify finns nu två smakbitar från kommande album. Jag är svag för dessa barytonröster och är spänd av förväntan. Kom igen Paul!

     

Tre Nya Album

Tre nya spännande skivor, varav jag vet att minst en är magisk.

1. Miguels Kaleidoscope Dream är efterlängtat och omtalat. I veckan släpptes albumet och flera än Gert Fylking ropade Äntligen! Jag har redan innan släppet hittat favoriter i The Thrill och Don’t look back. Nu hoppas jag att nysoul- eller R’n’B-nouveau-året stegrar sej ytterligare en nivå.

1. Adorn (Video)

2. Do You… (Video)

2. Bat For Lashes splittrar mej en aning. Jag har förhoppningar på låtar i klass av förra albumets Daniel. Men nivån kastade mycket mellan spåren och jag anar nu oråd inför helheten samtidigt som Natasha Khans mystik skrämmer mej en aning. 8.oktober släpptes albumet The Haunted Man. Kan hon leverera?

Hon dansade en sommar som Kate Bush.

3. Och så en i finsk media hyllad man, Jukka Salminen alias Jukka Ässä och albumet Mitäs Tässä. Känslan av gamla anrika Love Records infinner sej mellan varven. Det räcker redan långt. Tammerforsiska GAEA Records prioriterar säkert också kärleken till musiken.

Hela skivan finns här:

jukka-assan-mitas-tassa-on-viikon-albumi-kuuntele-koko-levy

och här:

Lördags-Spellista på A

Tänkte bjuda på en småtrevlig lördags-spellista på lyxig blandbandslängd (C-90), där det elektroniska väger över mot B-sidan. Gemensam nämnare är Världens bästa artister på begynnelsebokstaven A.

Lite gammalt, lite nytt, lite Janis Joplin-vråliga Alabama Shakes, Rolling Stonesiga Allah-Las, Thom Yorkeiga Alibi Tom, suggestiva Antlers och Active Child samt hyperaktiva The Animal Five. Jag bakar också in en okonventionell cover av en okonventionell finsk man. Hoppas det smakar.