Juli-listan

31 dagar har blivit 174 låtar samlade till en juli-playlist. Listan innehåller regn, solsken, 3500 blixtnedslag, sommarens första dopp i havet och en resa till Åland.

  JULI 2012

Bland artisterna hittas Sam Sparro, Diiv, Walk the Moon, The Aikiu, danska Rangleklods och svenska A Nighthawk med rester av Shout out Louds och Blonde Redhead. Bland de guldkornen glittrat följande starkast:

1. Strand of Oaks – Spacestations (single edit)   (ladda ner eller titta på lite making of-material)

Lågmält är än en gång ordet för denna skäggiga amerikan vid namn Timothy Showalter.

2. Foxygen – Make it known

Retrosvänget är markant för dessa attitydstinna pojkar från New York.

3. Nelson Can – Peoples republic of China

Danskt tjejband med en hel del stomp.

4. Haim – Forever

Missa inte detta. Fullvärdiga vikarier för Tegan & Sara. Tre systrar Haim samt en fjärde tjej från Los Angeles. Vi hinner låtsas att vi kan dansa till dethär många gånger ännu i augusti.

5. Dexys – I’m Always Going to Love You

Kevin Rowland behöver ingen lång presentation. Åren har gått och bandnamnet förkortats.

6. Family Band – Moonbeams

Suggestiva toner och en kvinna som sjunger ut sin bakfylleångest.

7. The Very Best feat. K’NAAN – We OK

8. Alberta Cross – Magnolia

Magnolia

9. Glen Hansard – Bird of sorrow

(se inlägget om Glen)

10. Saint Motel – Puzzle pieces

En LA-kvartett från indiekvarteren. Klonk that piano!

Några Tips

Lite plock från de senaste dagarna.

1. Rangleklods – Cough

Verkar vara något av ett enmansband med dansken Esben Andersen i fokus.

2. Wait – Diiv

New York-band med gitarristen från Beach Fossils Zachary Cole Smith. Följaktligen får vi dimmigt, malande undervattens-indie.

3. Jukebox – Oceanics

Gladlynt pubertalpop från Australien med samma skonummer som The Kooks.

4. When the lights went out – Pretties For You

Rytmen är en häst som galopperar. Detta Göteborgsband håller kontrollerat i tömmarna.

5. Loving you was crazy shit – Vit Päls ( inte direkt något nytt men…)

Också värt att kolla upp:

Evalyn, summer has arrived – Kishi Bashi

Strangelife – YAST

Tightrope – Saint Saviour

See right through me – The Bats

Rest your head – The Dandy Warhols

Man lever bara två gånger – Lustans Lakejer ( dagens retro-repris från det ljuva 1981)

Tennisspelarna – Lars Gustafsson

Filosof, författare, poet och vinnare av Pilotpriset 1996 med följande motivering: ”diktarfilosof, fantast, encyklopedist, hemmastadd främling på varje breddgrad från Västmanlands slussar till Texas vidder”. Lars Gustafsson är en kontroversiell författare som vågar ha åsikter och också verkar tycka om att uttrycka dem. Säger gärna något vågat med ett leende på läpparna inväntades reaktionerna.

I Tennisspelarna tittar jagberättaren tillbaka på sin tid som gästprofessor vid ett universitet i  Austin, Texas. Här blandas Strindbergs infernokris och Nietzsches filosofiska utläggningar med svettiga tennismatcher och en obekväm universitetsstyrelse. Det blir nostalgiskt på ett högt flygande vis. En intellektuell variant av ett vattenkrig med grannflickorna och isglass vid barndomskiosken.

”Det finns egentligen bara två saker som jag kan tänka mig att en sådan där besökare (läs: varelser från andra planeter) skulle kunna tänkas falla i beundran inför. Den ena är Mozarts ”Don Juan”. Den andra är tennisserven.”

Tennisspelarna som kom ut redan 1977 är en luftig pamflett på 125 sidor som förslagsvis kan avverkas på en filt i parken till en flaska Riesling.

Måste också ge Gustafsson en eloge för att ha förutspått en storhetstid för frisbeen, även om han kanske tar i lite väl mycket.

”När alla våra gamla europeiska bollspel har dött ut, kommer frisbyen att dominera världen”

Husky vs Husky

I ena ringgörnan har vi ett indie folk band från Melbourne med en sångare vid namn Husky Gawenda. Låt oss kalla dem Husky 1. I den andra ringhörna har vi vad vi följdaktigen kallar Husky 2. Ett aningen mera farfyllt och gitarrbaserat indie band från Monterrey, Mexico. Samtliga i bandet kunde dyka upp som slipade skurkar i tv-serien Dexter.

Husky 2 – Loco Zone

Gitarren smyger i gång låten till försiktigt klapprande trumpinnar som någon försökte lära sig äta på kinesiskt vis. Gitarren hittar sin slinga, bandmedlemmarna turas om med sången och svarar varandra men tycks inte alltför upprörda eller förvånade över att staden står i lågor, de sjunger trots allt om the Loco zone. Basen får trampa vidare ett tag för egen maskin tills kören åter tar ton och låtar mynnar ut till bakgrundssång i falsett.

Husky 1 – Animals and freaks

Lugnare toner representerar Australiensarna. Melodierna byggs upp längs sköra trådar som man tror ska brista men lyfter och håller ändå i ytterligare en eller två svängningar.

Vem vinner? Jag vet inte. Det där avgör nog dagsformen, som en diplomatisk fotbollstränare kanske kunde uttrycka det.

Och så ännu en jämn kamp, eller? The Siberian Husky mot Husky Hawk, den behändiga fickdatorn. Oavgjort eller inte. Den matchen är en annan historia.

Husky vs Husky

Glen Hansard – Rhythm And Repose

Glen Hansard är trots sin världsvida berömmelse paradoxalt nog rätt okänd. Han vann en Oscar för musiken i filmen Once och spelade gitarr redan i The Commitments. Men Rhythm And Repose är ändå hans första soloalbum.

Rösten har blivit mer lik Cat Stevens och vem kan väl ha något emot den utvecklingskurvan.

Skivan är producerad av Thomas Bartlett eller Doveman som han också kallas. Doveman är även pianist och har spelat tillsammans med bland andra The National, Anthony & The Johnsons och Martha Wainwright. Inte så tokiga facebook-kompisar.

Andra musiker som gästspelar är Brad Albetta på bas, som även han hängt med Martha Wainwright samt Hannah Cohen, Ray Rizzo på trummor. Stråkarrangemangen står Bon Iver-bekantingarna Nico Muhly och Rob Moose för. Hälften av Bruce Springsteens nuvarande blåssektion blåser även de vind i Hansards segel.

Fem Favoriter:

1. The storm is coming

En tanke går till John Frusciante, medan den förra tanken fortfarande vilar över Cat Stevens. Men en väldigt ledsen Cat. Vilka tankar, vilket samarbete det skulle bli. John, Cat och Glen. Släng er i väggen GES, här ede Glen Hansard som gräver guld.

2. Bird of Sorrow

Leonard Cohen drar tacksamt på smilbanden som i hissen på Chelsea Hotel den där kvällen. Det här är vackert. Det här är sorgligt. Den smärta Glen skriker ur sig fyra minuter in i låten får fåglarna att lyfta från grenarna utanför mitt fönster för att istället sätta sig på fönsterbrädet och undra vem det är som gråter därinne och kanske erbjuda honom några brödsmulor. Till och med fåglarna vill trösta en ledsen Glen.

3. Talking with the wolves

Lite snabbare tempo. Tåget tuffar tryggt fram på sin räls. Men Hansard talar fortfarande från hjärtat, med hjärtat, om hjärtat. Han talar med vargar, hästar och med mej.

4. This Gift

Igen lite Fruscianteansk ballad-känsla som på t.ex The Mirror (Will to death) eller Your warning (Curtains). Melodin är filmiskt medryckande. En möjlig evergreen.

5. You will become

Ed Kowalczyk från Live kan vibrera med sina stämband på ett alldeles eget sätt. När Live var som bäst lät det fantastiskt. Jag har positiva minnen från en MTV-unplugged session i slutet av 90-talet. Glen Hansard når dessa höjder i You will become. Det är Turn my head unplugged-klass.

 

Lägg Hansard i fickan och plocka fram honom i Oktober. Då blir höststormen din bästa kompis och november-regnet ditt elixir.

Sommarlistan

Fortfarande finns det tid att njuta av sommaren till tonerna av god musik. Finns folk som ännu inte haft sin semester. Finns folk som aldrig haft semester. Folk finns det. Musik finns det. Musik för dessa folk.

Do You Remember the Summer of 2012

Ett 70-tal låtar som signatursjunger min sommar. Plocka, välj och vraka. Ha en bra sommar.

Beach House – En Hyllningssång till huset på stranden

Beach House = Victoria Legrand – vocals, keyboards, organ, piano  &  Alex Scally – backing vocals, bass, guitar, keyboards, organ, piano

Alex och franskfödda Victoria har drömt fram nya glittrande undervattensmirakel. Sången ljuder reverb-starkt från unisex-toaletten och Alex fender-fåglar seglar harmoniskt över strängarna. Detta är inte den första lovsången till duons ära. Kan tyckas tjatigt men hyllningskörerna är berättigade. Om man tycker om någon bör man säga det och inte ta något för givet. Plötsligt är strandhuset rivet och tomten ockuperad av grävskopor och armeringsjärn. Då är det för sent att kramas.

Skivan är en av årets bästa. Om det köps några skivor i år, är Bloom helt klart ett av mina inköp.

1. Myth

Beach House lyckas beskriva skönhet och hitta stämningar man inte visste fanns, jag lyckas inte beskriva skönheten i Myth.

2. Trummorna i Wild är stulna från hobbyrummets Casio-synth. Genialt. Och så stampar ännu fantastisk fem minuter med Beach House igång.

”My mother said to me that I would get in trouble
Our father won’t come home, cause he is seeing double”

 

3. Lazuli

Med mina favoritfärger målar man mönstret i Lazuli. Man målar med olja, lager på lager. Tre minuter in i låten fläskar man på med ännu ett lager färg. Och det sprakar så jag knappt vågar titta. Jag bara lyssnar till ljudet av penslarnas sprakande mårdhår.

 

4. The Hours

Beach House timme är alltför kort. Låt den inte ta slut. Berätta om fältharens levnadssätt och habitat, redogör för digerdödens orsaker och spridning. Med glädje räknar jag ut dagens matteuppgifter och tar mej an tankenötterna längst bak i boken. Så länge jag får göra det tillsammans med magister Beach House.

”Deeper than you and me it’s farther than you could see

is it too much to ask tell me
It’s all in a glance you’ll see

it’s deeper than you and me it’s all in a glance you’ll see

it’s farther than we could be it’s deep than you and me
frightened eyes”

 

5. Troublemaker

Det galopperande kompet släpper lös hästarna i språng. Vem är denna trubbelmakare? Someone like you?

 

6. New year

Kassetten släpar, bandet har fastnat i spelaren. Det är suggestivt. Refrängen lyfter och ljudet och kassettbandet är åter frisläppt.

”All I wanted comes in colors
Vanish everyday
I keep these promises, these promises
Stranger things will come before you
Always out of the way
We keep these promises, these promises”

Twin shadow är Världens Bästa

Har väntat som på tomten. Men jag kände inte samma ångest inför öppnandet av paketet. Jag var rätt säker på att han skulle leverera. Igen. George Lewis jr eller Twin Shadow har släppt sitt andra album, Confess, och låtarna dansar arm i arm med 80-talet, skejtar med Phil Collins och förväxlar sina bermuda-shorts  med Morten Harket.

Favoriter vid första öronkastet:

1. Golden light

2. You call me on

Överdrivet smutsiga gitarrer med lämpligt syntetiskt sound som för tankarna till Cutting Crews ”One for the mocking bird”.

Och min favorit på skivan med ett röstläge a’la Gary Moore-ballad med Don Henleys ”Boys of summer”-bläddrande över strängarna. Fantastiskt. Spring hjärta, spring. Och hjärtat sprang.

3. Run my heart

4. When the movie’s over

5. Five seconds

Iklädda brittiska, röda ”Out in the fields”-uniformer vaggar Gary Moore och Phil Lynott taktfast  sina gitarrer och ser ner på Twin Shadow utan att alls se ner på honom. Och missa inte videon till ”Five seconds”.

Skivan kommer att bringa många stunder av glädje för var och en som lyssnar. Twin Shadow sjöng på Flow Festival i Helsingfors förra sommaren. Undertecknad missade evenemanget men gör inte om den missen flera gånger.

Jag bjuder också gärna på min favorit från förra skivan Forget. Här är ”I can’t wait”.

Juni Playlist

22 grader i skuggan och soltermometern visar 45. Det betyder sommar. Det betyder också brännskadad näsa, inhemska jordgubbar, den studerande grannen flyttar ut för sommaren, och säkert mycket annat. Men framförallt betyder det att månadens playlist präglas av solstänk.

JUNI 2012

121 låtar fick plats och månaden avslutades starkt med personliga favoriterna Tallest Man On Earth och Twin Shadow (recension kommer). Svårt att sortera bort nån låt. Gedigna album helt enkelt. Listan innehåller bl.a. Adventure Of, Hatcham Social, Dent May, Sweet Lights, Friends, Tom Lark, Barbara Morgenstern och många fler men de som höjer sig ytterligare ett snäpp då det verkligen gäller är:

1. 19 in ’71 – Dirty Ghosts

San Francisco-rockarna verkar ha hittat Led Zeppelins borttappade pedaler och förstärkare. Hittade dock inte låten på annat ställer än Spotify. Lyssna där.

2. I can’t stay – Ben Browning

Basisten från Cut Copy bjuder på ett skönt somrigt sound som får en att domino-dansa.

3. Heartbreaker – The Walkmen

4. Majesties ranch – Fixers

Brittiska boys från Oxford. Om man ska döma hunden efter hårets och koftans nörd-nivå i videon och vara ytterligare fördomsfull så tror jag inte att gossarna deltagit i någon universitets-rodd.

5. A thing like this – Friends (obs! live-version)

6. Between the sheets – Alexandra Burke

7. Rocket ship – San Cisco (se Veckans Musik II)

8. We should be walking – Melpo Mene

9. The world is ours – Catcall

Gruppen Troll är härmed reinkarnerad och arvet är säkrat. Har månntro Ola Håkansson och Tim Norell några fingrar med i spelet igen? Svar: nej!

10. Run my heart – Twin Shadow (se Twin Shadow-recensionen)