Först några serier som jag inte såg då de sändes. Jag får skylla mig själv jag vet, serier kan inte hålla samma kvalitet idag som då den sändes. Flera år har passerat.
Freaks and geeks (1999)
18 nästan timmes avsnitt sändes under 1999-2000. Jag har nu sett hälften. Seth Rogen, James Franco och Jason Segel stampade av här. Har sämre koll på övrigas fortsatta karriär men lillbrorsans nördgäng är obetalbart i denna serie.
Kollade igenom The Black Donnellys (2007), delvis snabbspolade. Huvudrollsbrodern i denna maffiosa light spelades skickligt av Jonathan Tucker. Han var i stort behållningen. Men gillar man maffiatemat med knivhugg i ryggen och utslagna tänder så kan man säkert se denna utan att snabbspola.
Andy Richter controls the universe (2002)
Två säsonger lättsam humor med Conan O’Briens sidekick Andy Richter. Bara att bränna av. Conan skrev sedan manus till Andys följande serie Andy Barker P.I. där huvudpersonen slumpartat tar sej an en tjänst som privatdeckare. Något som senare också var grundidén för serien Bored to death med Jason Schwartzman, Zach Galfianakis och Ted Danson. För övrigt en fenomenal laidback (puffpuff) komediserie. Bara att ta sej an. Tre säsonger gick alltför snabbt.
Wonderfalls (2004) Snyggt men här hade nog tidens tand gnagt för mycket av seriens värde. Höll inte riktigt.
Harper’s island (2009) Grym cliffhanger-dramatik. Och så lite ”tio små negerpojkar”-upplägg.
Spaced (2000) Simon Pegg i en brittisk kultserie med halvt övernaturliga inslag. Imponerade inte fullt ut.
Följande har också plöjts igenom under vintern
Alcatraz (2011) Fruktansvärt besviken på nerläggningen kontra slutet. Det blev lite tokigt. Kanske en långfilm kunde fungera som en avslutning.
The Cape (2011) Inte ens jag kan hitta ursäkter som kan rättfärdiga denna superhjälte-serie. Tyvärr. Gillar ju hjältar men här kunde inte hjälten rädda serien från fiasko
Misfits (2009) Brittisk action/komedi med bred dialekt. Textning rekommenderas. Kollade första två säsongerna men till den tredje försvann Robert Sheehan och med honom också seriens värde.
Life’s too short (2011) Ricky Gervais gör det igen. Pinsamt roligt på Borat-vis.
Terriers (2010) Big Lebowski-typ har kickats från the police force och hankar sej fram som brottslösare på okonventionellt vis tillsammans med sin sidekick. Bra kemi huvudpersonerna emellan. Han har förståss blivit lämnad av sin fru efter en period av kopiöst drickande, vilket också är en av bi-historierna.
American horror story (2011) Stephen King skulle inte ha kunnat göra det bättre. Spännande, spännande, spännande. Sällan som bra skådespelare, Jessica Lange och Dylan MacDermott, lyckas tillföra skräckgenren något men de är strålande här.
Har inte riktigt kommit in ännu i House of lies (2012) och Suits (2011)
Och följande serier föll mig inte i smaken. Men de kan ändå vara Världen Bästa i någon annans värld.
A gifted man (2011) Ännu en sjukhusserie
Being Human (2011) Kände mig för gammal för collegevampyrer
Call me Fitz (2010) Jason ”Brandon Walsh” Priestley har skakat av sej alla bror duktig-fasoner från Beverly Hills och är här totalt odräglig. Kan hända att jag tar upp serien igen i ett senare skede.
The Class (2006) En skolåterförening är startskottet för denna komediserie. Det blev bara en säsong. Finns säkert en eller flera anledningar till det. Finns så många bättre komediserier. Framförallt nu 2012.
Trailer park boys (2001) Inte alls min stil. Jag har fått nog av dessa sunkiga fyllon av att titta på finsk tv.
Musik, Litteratur & Tv Världens Bästa 