Lifesaver playlist number 3 is on the plate. Enjoy 20 tracks from the past, present and future. Found some real treasures from 2006 and 2007. I used to listen a lot to The Mary Onettes and IAMX back then. Fresh stuff represented by Alicia Keys, Daniel Adams-Ray, The 1975, Best Coast and Billie Eilish.
Under oktober månad har en hel del intressant musik från Sverige landat på mitt bord. Bl.a. Vola Tila, Sara Zackarias, Joel Alme, Deportees, och Olov Antonsson, ger oss fantastiskt material.
Några lite äldre låtar som jag missat finns också med på listan. T.ex. Join The Riot, Ryan Adams och Moto Boy, men överlag försöker jag vara ganska färsk med råvarorna.
The list includes: The National, The Radio Dept., Pharrell Williams, Alvvays, Mystery Skulls, Susanne Sundfør, Beatrice Eli, Kygo, Neil Young, NIHILS, LCD Soundsystem, Kaain, Nick Mulvey, Mount Eerie, Wild Front, Oh Wonder, Panama, Amanda Mair, R.LUM.R, Steven Wilson, Ben Alessi, Terror Jr, Husky, Trailer Trash Tracys, Matthew Logan Vasquez, Old Man Canyon, Jake Bugg, Grizzly Bear, Mappe Of, New Mystics, Terror Pigeon, Timo Räisänen, Wake Owl, Holy Oysters, Everything Everything, Zola Jesus, Saskwatch, Benjamin Gibbard, Summer Heart, Firefox AK, Philip Selway, Always Never, Fickle Friends and Elderbrook, and more.
Here are some of my favourite songs of the month:
1. Monogem – Take it slow
2. Christian Lee Hutson – I Just Can’t Fucking Do It Anymore
3. Wilderado – Bottoms
4. Ariel Pink’s Haunted Graffiti – Another weekend
5. Los Colognes – Unspoken
6. Tender – Nadir
7. St Andreas – Prins Dakkar
8. The War On Drugs – Holding on
9. Joseph Of Mercury – Do you remember
10. Com Truise – Propagation
11. Kacy Hill – Hard to love
12. Flyte – Faithless
13. Loney Dear – Hulls
14. Vasas Flora och Fauna – Tesla vill int kom hit
För sjunde året har maratonkvällen Årets Låt gått av stapeln i mitt hem. Två självutnämnda förståsigpåare spelar totalt 80-90 utav årets favoritlåtar för att sedan enligt ett ytterst komplicerat men omsorgsfullt utarbetat poängsystem enas om en Top 20-lista. Denna nördiga musikdust utspelades alltså igår kväll och efter närmare 10 timmars hårt arbete, två påsar nötter, chips, salta pinnar, pizza, 6 liter dryck, Frödinge mud cake, 12-årig Old Pulteney och några koppar kaffe var vårt uppdrag fullbordat. Idag är vi en årslista och några kilogram rikare. Heureka!
Jag fortsätter mitt försök att summera musikåret som det låtit i mitt hem och mina hörlurar. Jag tänker dela in 30 album i fem kategorier; En God Kompis, Hedersomnämnande, Brons, Silver och Guld. Inom respektive kategori saknas inbördes ordning. Vi har kommit till den delade bronsmedaljen. Endast 8 album återstår.
BRONS (9-13)
Love Antell – Gatorna tillhör oss
Underbart känslosamma vardagshistorier och moderna skildringar av livet. Efter en genomlyssning har man läst Jersilds Barnens ö, studentmarscherat genom ett franskt 1968, känt sin egen tonårspuls på nytt och så mycket mera. Love har tagit av sej den Perssons packade Valentin-rocken och klätt sig i personlig stil.
Ariel Pink slänger in mera sjögräs i kassettbandspelaren. Psykedelia och överreverbade körer och allt man förälskade sig i på förra albumet Before today. Man tackar och tar emot. De hoppar djärvt mellan genrerna via retrotrampolinen. Williams S Burroughs (läs: Cronenberg om du är på besserwisser-humör) gav oss utomjordiska kackerlackor förklädda till skrivmaskiner. Ariel Ronseberg ger oss Mature Themes.
Jag har fallit, eller drunknat. Tagit mig vatten över huvudet och fått tusen kallsupar av undervattensdrömska toner. Det är fantasiländers nationalsånger och underländska kampsånger med lilla Alice och hennes berusade svampmolnsbröder som trubadurer. Nocturne betyder nattlig musik, och i den klassiska musiken rör det sig om långsamma, romantiska stycken med utpräglad vacker melodi. Jag är beredd att skriva under för Wild Nothings del i att föra Chopins (nocturnens mästare) arv vidare.
Allvarsamt lekfulla visor i absolut samspel med väder och vind. Precis som man brukar säga att det är mannen som gör kläderna, hävdar jag att det är Jens Lekman som gör vädret. Basen brummar på 80-talskt Take my breath away-vis i Become someone else’s och om man inte fått gåshus tidigare så är det oundvikligt då She just don’t want to be with you anymore droppar igång som tårar direkt från Lekmans hjärta. Break-ups och hjärtesorg ligger igen bakom detta mästerverk ochvi får försiktigt utan att stiga på några ömma tår tacka den nyckfulla kärleken för att den gett oss I know what love isn’t.
Det finns mängder av singer-songwriters som gråtmilt sjunger om den mörka hösten. Blöder näsblod över strängarna och predikar om jordens undergång. Men så finns det också de med ett mera hoppfullt uttryck som sjunger om vårens livskraft. Norrmannen Börge Sildnes är av det senare slaget. Under namnet Dylan Mondegreen har han fått till en chockerande charmig samling låtar. I slutet av september släpptes det bejublade, självbetitlade albumet. Jag tar för givet att det finns fler än bara jag som jublar över albumets förträfflighet.
Det doftar Midlake och en subtitulo-kreativ Josh Rouse, det andas vacker evergreen som man gärna somnar, vaknar eller picknickar till. Dylan Mondegreen sammetssjunger på 70-talsvis a’la Bread och Carpenters, gitarrplockar fingerfärdigt och kryddar med trolska flöjtvirvlar och nån xylofon-variant på fantastiska It takes two. Jag har svårt att tänka mej nåt mysigare.
Tänkte bjuda på en småtrevlig lördags-spellista på lyxig blandbandslängd (C-90), där det elektroniska väger över mot B-sidan. Gemensam nämnare är Världens bästa artister på begynnelsebokstaven A.
Lite gammalt, lite nytt, lite Janis Joplin-vråliga Alabama Shakes, Rolling Stonesiga Allah-Las, Thom Yorkeiga Alibi Tom, suggestiva Antlers och Active Child samt hyperaktiva The Animal Five. Jag bakar också in en okonventionell cover av en okonventionell finsk man. Hoppas det smakar.
185 är antalet låtar jag skördat under augusti månad. Fritt fram att plocka åt er om det faller i smaken nu då sommarstugan har bommats igen, krutet lagt sej och vi går in i en ny månad. Då man lyssnar på augusti-listan kan man för en stund ta sig tillbaks till innan skolan började, semestern dog och simbyxorna placerades längst bak i skåpet. Ta fram dem igen, spring runt i rummet och skutta lite somrigt.
Jag skattar mig lycklig över att denna månad upptäckt otroliga Young Moon, kaxiga China Rats och blåblödande Two Wounded Birds. Dom tar jag med mig som paraplyn in i höstrusket.
Jag har fallit, eller drunknat. Tagit mig vatten över huvudet och fått tusen kallsupar av undervattensdrömska toner. Det är fantasiländers nationalsånger och underländska kampsånger med lilla Alice och hennes berusade bröder som trubadurer.
Måste bara häva ur mig skopor av briljant drömpop då jag har chansen. Finns några länkar här, men sök upp resterande låtar själv. De finns på spotify och det lönar sej.
1. Williams Devon – How is there always room for two
Här och där drygas de vattniga tonerna ut med några droppar shoegaze eller emo. Ibland glider vi iväg på chillwavens vågsvall. Jag måste understryka att det vore synd att missa Devon Williams och Wild Nothing. Det blir mycket på en enda gång här så man kan med fördel ta det i etapper.
Cadillac from Yesterday för tankarna till moogsyntens fader, eller åtminstone en av dem som dna-testades, Manfred Mann och hans Earth Band. Lägg dig på soffan, slut ögonen och njut av albumet Solar Fire . Plötsligt hoppar du bungyjump från Saturnus, du rullar runt i rymdgräset och spottar sviskonstjärnor i nacken på dig själv. Rutscha längs regnbågen och dyk ner i en skumgummikrater på Neptunus. Vråla med i refrängerna;
Cadillac from yesterday: ”still I lower the blinds an extra time, there are things that no one should see”
Solar Fire: ”Sunlight streaming burn through the night. First light stealing shine solar fire”
Världen fortsätter fyllas av Det Bästa som voro den mommos garderob med högar av Valitut Palat och Readers Digest. Det är varmt där ute, solen augustisteker alla picknickare och strandlejon. Vem vill sitta inne å lyssna på musik en sån dag? Jag. Jag orkar int med lösglass över knogarna och hela handen idag.
Vi börjar med folkig bossa nova-pop från Buenos Aires i väntan på att Kings of Convenience släpper något nytt. Så gott som garanterad vinst om man gillar de skönsjungande norrmännen.
1. Fernet tastes good – Los Coming Soon
Och var hittar vi denna afrikansk/jamaikanska lyckococktail? Jo den blandas med lite färgsprakande Turku och en dos prunkande Tampere och så hamnar man följaktligen i Nigeria. Pass på!
2. Nigerian Girl – Yournalist
Måste än en gång understryka min personliga favorit Young Moons förträfflighet. (Kolla inlägget om Young Moon)
Och äntligen är världens bästa band tillbaks med nytt material. Fullängdaren Mature Themes släpps också i dagarna och den lär vara fantastisk. Ariel hoppar djärvt via retrotrampolinen mellan genrerna. Williams S Burroughs (läs: Cronenberg om du är på besserwisser-humör) gav oss utomjordiska kackerlackor förklädda till skrivmaskiner. Ariel Ronseberg ger oss Mature Themes.
4. Only in my dreams – Ariel Pink’s Haunted Graffiti
Pyntad med Sebastian Telliers skägg går Breakbot runt och försöker fylla Sebastians skor. Det är nog skorna han bar under Eurovisionen 2008 siktet är inställt på här. Jag tror till och med Hall & Oates hade varit avundsjuka. Både på låten och de glammiga skorna.
5. One out of two – Breakbot feat. Irfane
Så många hyllningar från stora världen har de fått, dessa svalt eldiga kattor från Vasa. Är man från Vasa ska man vara stolt över Cats on Fire. Är man från annan ort kan man vara stolt över att känna till Cats on Fire. Har man inte hört Cats on Fire får man hitta något annat att vara stolt över eller press play on tape hastiga tag.
6. My sense of pride – Cats on Fire
Trevlig Helg! (Här finns playlisten med några bonus-låtar. Värt att kolla upp, jag lovar. Tips: Tiger Love)