Presenting yet another quarantine collection. CHVRCHES got a new song on the list. As well as Swedish angelic senastion Ellen Krauss, and long timers Deportees. And one of my dreampop favorites Devon Williams has a whole new album out. Besides that I’m going retro with this one. Hope you find some long lost favorites, and musical sisters or brothers from other mothers.
Playlist teaser:
Raketerna har avfyrats, filten är ihoprullad och låset hänger höstigt på sommarstugsdörren. Den nordiska sommaren tar officiellt slut här och nu då man byter till september-månad i Stenmarkskalendern. Säg det med ord och säg det med toner. Här är en tillbakablick över augustimånads musikskörd. Spellistan innehåller 180 låtar.
Exempelvis hittar du: The Fresh & Onlys, Weeknd, Klangkarussel, Alex Clare, Leon Else, Jenny Lewis, Bear Hands, Sin Cos Tan, Tweedy, Llojd, Noosa, The Tins, Broken Bells, Saint Pepsi, The Drums, Bishop Allen, Owl John, The Gaslight Anthem, Bear In Heaven, Pale Seas, Jeremy Jay, The New Pornographers, Quiet Hounds, The Kite String Tangle, Dante, The Magic Numbers.
Och förutom dessa och favoriterna nedan, mycket därtill.
1. The/Das – My made up spook
Berlinduo som gör övertygande elektropop. Inte som en hänsynslös ångvält, mera som en hypnotisk motor som man lutar pannan mot och anförtror sina hemligheter.
2. Geoffrey O’Connor – Jaqueline
Fantastisk synthpop från Melbourne, som en enda stor hyllning till 80-talet.
3. Night Sports – Youthquake
Danske Kaspar Bock släppte sin debutsingel i juli och uppföljaren ”Kids in Europe” kommer vilken dag som helst. Somrig discopop som för tankarna till Ace Of Base.
4. Army Navy – Waiting to win
Trion från LA släppte i sommar sitt tredje album med 60/70-talskänsla i indiepop/rock-melodierna.
5. Angus & Julia Stone – Heart Beats Slow
Efter varsin solo-utfärd återförenas syskonen från Australien igen i den akustiska folkbluesens tecken. Vackert som snus och First Aid Kit.
6. Porter Robinson feat. Urban Cone – Lionhearted
Ett såndärnt underbarn som gjort pop sedan sandlådan. Idag är han 22 och typ vuxen. Varsågoda; underbarnselectro, tillsammans med svenska Urban Cone.
7. Sam Smith – Money on my mind
Tja, det var ju oundvikligt att den skulle fastna till slut.
8. Childhood – As I am
Äntligen kom debutalbumet. Den suggestiva rockdrömmen Blue Velvet släptes redan 2012. Nottingham har ett nytt gäng sheriffer i stan.
9. JJ – Dean and me
Vallentunaduons efterlängtade och hajpade tredje album V släpptes 19. augusti. Finns många låtar att segla iväg till.
10. Literature – The english softhearts
Det finns mer än The Drums, Girls och Chris Owens. Det finns Literature.
11. Luke Sital-Singh – 21st century heartbeat
Lite vemodigt sångskrivarsnyfteri inför hösten är väl på sin plats. Lyssna också på t.ex. Lilywhite.
<a data-width=”358″ data-bop-link href=”https://bop.fm/s/luke-sital-singh/21st-century-heartbeat”>Luke Sital-Singh – 21st Century Heartbeat | Listen for free at bop.fm</a><script async src=”http://assets.bop.fm/embed.js”></script>
12. Caotico – Bad heart
Lyssnade mycket på Umeå-bandets förra album med fantastiska Sunrise confessions. Nytt album på gång.
Sommarens sista playlist, ta vara på den. Nu följer 3 månader av höstpop. Be prepared.
Geoffrey O’Connor
Nästa bokstav som behandlas i Magnus och Brasses fem myror anda är C. Alltså bara artister på C ingår i spellistan. Varför? Säg det. Det har väl något med mitt kategorisk sätt att göra kan jag tro. Jag har några alfabetsspellistor i spotify och släpper här ut de i friheten. Fånga en fisk, plocka ett äpple, smaka på C.
Här finns bland annat upprättelse för retroartister:
The Charlatans
The Church – New wave från soundtracket till Donnie Darko
Clocks – Nere på puben i nån 80-talsfilm
Phil Collins – Albumet No jacket required från 1985
Charlatans – Bandmodell: äldre (1989), albummodell: nyare (2010)
The Clean – Otroligt medryckande popdänga som dessa Nya Zeeländare släppte 1994
Terry Callier – Någonstans mellan Barry White och Shaft
Cascadeur
Några vackra avslappnade och berusande sånger:
Calexico
Bill Callahan
Cascadeur – Denna franska artist trollband med sitt album The Human Octopus 2011
Cocoon
The Clientele
Crying Day Care Choir
Bland andra dessa svenska artister:
Peter Conradi – soul från Göteborg i Niklas von Arnolds anda
Johan Cederberg – electropop
Caesars – På gamla meriter något av det bästa Sverige producerat i popväg
Caotico – Taktfast elektropartypop från Umeå
The Commander – Ännu ett alter ego som fötts ur The Motorhomes
Crying Day Care Choir – Hippieallsångskollektiv
Conquistadors
Och lite Finländskt med:
Cats on fire – Bättre brittpop än originalet
Conquistadors – Bra elektro som ibland spelas i halvtid under fotbollsmatcherna med stadens lag nr.1
The Crash – Sägs att självaste Jocke Berg var avundsjuk på Teemu Brunilas låtskriveri då han hörde Sugared
Och så under kriteriet Världens Bästa bland andra:
Caged Animal – experimentell pop
Casa Del Mirto
Casa del Mirto – bland den bästa chillen man kan få
Cayucas – Har nyligen bytt namn från Oregon Bike Trails
Celebration – Psykedelisk pop
Childhood
China Rats – Uppnosig melodisk punk
Chinese Christmas Cards – Indie från Spanien
Chromeo – Kanadensisk elektro
The Crookes – I Morrisseys anda
Crystal stilts – Ännu mer bra postpunk/drömpop från Brooklyn.
Varsågod 45 artister på C som borde följa med till eftervärlden.
Summeringen av musikåret i form av en årsbästalista har nu kommit till silverplatsen. De 30 album som fått plats på listan delas in i fem kategorier; En God Kompis, Hedersomnämnande, Brons, Silver och Guld. Observera att inom respektive kategori saknas inbördes ordning. Klicka på länkarna om du vill se videon.
SILVER (5-8)
Amanda Mair – Amanda Mair
Sångfågeln Amanda, är född 1994 och var blott 16 år då hon stegade in i studion och sjöng in 10 drömska poppärlor. Parallellerna har hela tiden dragits till Kate Bush som även hon var tonåring då hon sjöng in sin debut The Kick Inside för 35 år sedan. Amanda tjuvstartade musikåret med sitt skivsläppt tidigt i januari och låtarna House och Doubt som släpptes redan innan årsskiftet. Skivan startar med Said and done där Amanda betonar sina S på ett fantastiskt charmigt vis. Och förutom den självklara Running up that hill-galopperande House är It’s gonna be long och Before också favoriter. Och så fortsätter det. Melodierna omfamnar mig kärleksfullt utan att vara påträngande. Vi har ett perfekt förhållande, Amanda och jag. Philip Ekström från The Mary Onettes har satt sin skimrande prägel på albumet och förhållandet.
Favoriter:
Doubt
Before
It’s gonna be long
Caotico – Sunrise confessions
Jag är såld. Umeå-bandet Caotico har knåpat ihop denna hubbabubbistiska tolkning av det tidiga 1900-talets kaféfilosofiska ideologier. Mindre absinth, mera jordgubb. 80-talsvibbar, lekfull reggaerytm, Lilla Sportspegeln-glattig livssyn – In med bollen, nähäpp ingen cykeln, skit samma. Snabbt blev de personliga favoriter.
”We are the one’s who don’t like to work, spending our time at the coffee shop.”
Favoriter:
SAD
Into the beat
The night I died by the sword
Kent – Jag är inte rädd för mörkret
Godis för inbitna Kent-fanatiker har sockrat marknaden ganska tätt de senaste åren. Då gubbarna släppte Vapen & Ammunition pratade de om influenser av Eurythmics och Dire Straits, genom ett medvetet försök att skapa en skiva fylld av hits. Nu hälsar Kent på Pet Shop Boys och sveper in på en shoppingresa i norra London och King’s Cross. Efter utsvävningar i tranceträsket och elektroniska upptåg har Kent letat sig tillbaka till tydliga låtprofiler och kraftiga crescendon. Man frågar sig alltid; vad händer härnäst? Sedan den där sommaren 1996 på en liten trädgårdsfestival med det fräna, omkullsparkande introt till Kräm köper jag allt jag kommer över av Eskilstuna-pojkarna/männen/gubbarna. Orkar de ta fram gitarrerna på allvar igen?
Favoriter:
Beredd på allt
Ruta 1
Miguel – Kaleidoscope dream
Flera än Gert Fylking ropade Äntligen! när Kaleidoscope Dream släpptes. 2012 var året då jag fann mig själv intrasslad i nysoul- eller R’n’B-nouveau. Det började som en flirt men fortsatte in i total förälskelse. Vi hör The Weeknd från modern tid och Marvin Gaye från förhistorisk era. Men hela tiden hittar man mycket rock i rytmen, bluesen och soulen. Sångmässigt ser Miguel sina influenser i Queen, The Beatles, The Police och Def Leppard. Han kan sin rockhistoria, i slutet av ”Don’t look back” hyllar han Zombies’ ”Time of the season”. Och jag hyllar Miguel med en silvermedalj.
Favoriter:
Adorn
Don’t look back
Arch and point
… och så var det bara guldmedaljen kvar. Vinnarna avslöjas imorgon.
Gerry & The Pacemakers, Beatles och 60-talets beat wave ligger till grund för mycket, så också dagens låt. Fina stämmor och finurliga gitarrslingor, men så huserar också dessa danskar studiekompisar i England. Stämningen är naturligtvis god, inte ett bekymmer på denna jord, självförtroendet svämmar över, med andra ord som en perfekt fylla. Mina damer och herrar: Jetsi Kein
Dagens Låt: I’m in control
Band: Jetsi Kain
Medlemmar: Jakob Bøcher Müller and Frederik Gøtzstch
Ursprung: Köpenhamn
Skiva: Jetsi Kain EP (2.september 2012)
Låter som: Beatles möter Empire of the Sun i Karibien
Kuriosa: Bandnamnet lär vara smeknamnet på en mytomspunnen gängledare i Kalifornien från det tidiga 1800-talet.
Lyssna också på: Pasadenas debutalbum eller EPn, ”Sunrise Confessions” – Caotico
Eller om man vill se videon med Jetsi Kain själv i aktion: I’m in Control
Har veckan varit jobbig och svår? Kaffemaskinen har krånglat på jobbet, du har stigit i hundbajs och råkat skicka ett snuskigt mms åt svärmor. Det må ha varit upp eller ner. Veckans musik lyckas än en gång sockerkicka varje sömngångare och spola rent på alla skitiga studietoaletter. Det är stående bord igen, så ta för er.
Först ut, 8-bit power pop från the windy city Chicago. Det är bara att hålla i hatten då Stepdad blåser igång.
1. My leather, my fur, my nails – Stepdad
Personliga favoriterna från Umeå har knåpat ihop denna hubbabubbistiska tolkning av det tidiga 1900-talets kaféfilosofiska ideologier. Mindre absinth, mera jordgubb.
”We are the one’s who don’t like to work, spending our time at the coffee shop.”
Nasalt som Pugh, svängigt som Håkan. Pontus producerar enkel och fin poesi. Nästan på Hellmanskt manér inleder han med ”Jag är vacker och du är packad, så värst romantiskt blir det aldrig om man passar sig.”
Svag för Dantes sound. Dimmigt kanske rökigt, pulserande, en och annan lånad ingrediens av Christian Walz. Av gammal vana inväntar jag fortfarande fullängdare av artister jag gillar. Som kuriosa kan nämnas att Dante är son till rockpoeten Toni Holgersson.
4. Runners – Dante
Sångaren Richard Sauberlich sjunger med samma naiv stämma som Teemu Brunila. Låten är från debutalbumet Signs and Wonders från 2009.
5. Two by two – Animal Kingdom
Sprittande ”vem-bryr-sig-om-whatever”-pop från Irland. Man kan lyssna på Spotify också. Videon är inte världens bästa.
Och visst lever 80-talet vidare. Här i form av tre bröder White; Elliott, Gabriel & Judah, samt deras förmodade kompis Will Farner. Inbandat hemma i pojkrummet i Knoxville, Tennessee.
7. Isn’t this – Yung Life
Bra driv i stämsången mellan kvinna och man. Blir nästan lite allsångsaktigt. Familjen har turnerat med Edward Sharpe & The Magnetic Zeros, så man kan anta att de kört runt i en gammal blomstermålad folkabuss och inpyrda i rökmoln protesterat mot all världens orättvisa.
8. The Stairs – Family of the Year
Måste än en gång framhäva Jens Lekman. (finns ett inlägg om senaste skivan lite längre ner)
9. Become someone else’s – Jens Lekman
Så, då ede bara att ta helg med gott samvete, såvida man inte gjort nåt tokigt, stulit linjaler och kaffefilter från kontoret. Lämna tillbaks det.
Kort och gott nåt gammalt, nåt nytt, nåt lånat, nåt blått som Håkan sa.
The Bewitched Hands – Work
Fransk allsångs-indie
Winter Gloves – Your pale skin
Fartfylld indie-blipblop från Kanada
80-talskt med några Umeå-gossar som förmodligen offrar till Ressu Redford på sitt altare i replokalen.
Tankarna vandrar till LSD-utdelningen i filmen Hair
Sibille Attar – Alcoholics
Så kan det låta om man adopterats av Marit Bergman och Håkan Hellström.
The Loveable Tulips – Streets
Tjejpop från Stockholm producerad av Jari Haapalainen. Någonstans i landet mellan Jenny Wilson och The Supremes.
Och dagens glammiga och hårsvallande 80-talsbonus:
Device – Hanging on a heart attack
Och så var ännu en månad till ända. Dags för februari-listan. Ej heller denna månad har passerat utan att god musik f0lödat fram till kvarnen färdig att malas i var mans öron.
58 låtar, och av de är följande absolut Världens Bästa tycker jag nog just nu.
1. Fly sucka on the score – The Library is on Fire
2. Little talks – Of Monsters and Men
3. My kind of love – Emeli Sandé
4. Before – Amanda Mair
5. Sunrise confessions – Caotico
Jag är såld. Det är 80-talsvibbar och lekfull reggaerytm. SAD är också fantastisk med dess Lilla Sportspegeln-glattiga livssyn. In med bollen, du vinner cykeln, skit samma.
6. Will I ever be ready – Mary Onettes
7. Tumble down – Terry Malts
8. Tell her she’s the light of the world – Winhill/Losehill
Så mycket bra musik, så mycket Världens Bästa. Kanske för tidigt att spela Teddy Malts ”Tumble down”, kanske hjälper den till att smälta bort snön eller så plockar man upp den i sommar, då jäklar smäller det!
Musik, Litteratur & Tv Världens Bästa 