Amanda Mair

Hon är värd ett eget inlägg, den söta sångfågeln Amanda. Född 1994 måste hon varit blott 16 år då hon stegade in i studion och sjöng in dessa drömska poppärlor som finns på skivan. Även Kate Bush var tonåring då hon sjöng in sin debut The Kick Inside för 35 år sedan. Låter skrämmande länge sedan. Den galopperande rytmen i House (lite som i Running up that hill) och Amandas genombrott i tonåren är två faktorer som fört mina tankar till Kate.

House – Amanda Mair

Skivan startar med Said and done där Amanda betonar sina S på ett fantastiskt charmigt vis. Övriga favoriter är It’s gonna be long och Before

Det finns ett skimmer över dessa låtar som sveper iväg mig till drömska trakter.  Här har Philip Ekström från The Mary Onettes satt sin prägel på drömskivan. För övrigt en annan av min musikhjältar.

Doubt – Amanda Mair

En fantastisk skiva, tack för det Amanda

Februari Playlist

Och så var ännu en månad till ända. Dags för februari-listan. Ej heller denna månad har passerat utan att god musik f0lödat fram till kvarnen färdig att malas i var mans öron.

FEBRUARI 2012

58 låtar, och av de är följande absolut Världens Bästa tycker jag nog just nu.

1. Fly sucka on the score – The Library is on Fire

2. Little talks – Of Monsters and Men

3. My kind of love – Emeli Sandé

4. Before – Amanda Mair

5. Sunrise confessions – Caotico

Jag är såld. Det är 80-talsvibbar och lekfull reggaerytm. SAD är också fantastisk med dess Lilla Sportspegeln-glattiga livssyn. In med bollen, du vinner cykeln, skit samma.

6. Will I ever be ready – Mary Onettes

7. Tumble down – Terry Malts

8. Tell her she’s the light of the world – Winhill/Losehill

Så mycket bra musik, så mycket Världens Bästa.  Kanske för tidigt att spela Teddy Malts ”Tumble down”, kanske hjälper den till att smälta bort snön eller så plockar man upp den i sommar, då jäklar smäller det!

Azure Blue – Rule Of Thirds

Och så kom räddningen. Plötsligt ljusnar det en aning i vintermörkret. Och Florence Nightingale kommer med sitt ljus i skepnaden av Azure Blue. Vilken fantastisk skiva, full av melodiskt godis. Mannen bakom Azure Blue heter Tobias Isaksson och är allt annat än ny i gemet. Han har tidigare setts/hörts på indiepop-scenen i band som Irene och Laurel Music. Det mesta står på Soundcloud dit jag länkat låtarna. Pass på å njut.

Här har jag rankat alla låtar från Rule of Thirds. De 6 första låtarna golvar mig varje gång. Otroligt. Vad har karn druckit? Isaksson har skapat ett behagligt azurblått  ljudlandskap att kasta sig ut och sväva i. Och 80-talspassningen finns där. Passningen som i engelska ligan kom för hårt, för snett och för sällan men som i den italienska slogs perfekt av Napolis Maradona. Bara att nicka in. Napolis färger är azurblå förresten, och Isaksson är Maradona.

1. Dreamy eyes

2. The Catcher in the rye

3. Long way down

4. Chesil beach

5. Fingers

6. Little confusions

7. Seasons

8.  Two hearts

9. The Shore

Gerhart Hauptmann

Vävarna – Gerhart Hauptmann    1912

I mitt evighetsprojekt att läsa alla nobelpristagare har turen nu kommit till tysken Gerhart Hauptmann som främst är känd som pjäsförfattare. Och det är just en pjäs jag plöjt igenom, ”Vävarna” från 1892 och på svenska 1899. Att sitta och rycka i vävstolen är kanske inget framtidsyrke här i väst och kan kanske inte heller som kärnan i en intrig nå upp till samma dramatik som en knarkhärva eller ett blodigt mord i hamnkvarteren, men pulsen och relationerna mellan arbetare och chef är ändå intressant att följa om den så har 100 år eller femton minuter sedan utskällningen i kafferummet på nacken. Go Gerhart!

Det är inte så att jag annars heller sitter och läser manuskript så det är klart att man allra helst borde se pjäsen och om den nångång går upp på nån av stans få scener så går jag och hejar på de strävsamma vävarna.