Presenting yet another quarantine collection. CHVRCHES got a new song on the list. As well as Swedish angelic senastion Ellen Krauss, and long timers Deportees. And one of my dreampop favorites Devon Williams has a whole new album out. Besides that I’m going retro with this one. Hope you find some long lost favorites, and musical sisters or brothers from other mothers.
Playlist teaser:
Aldrig skall musiken tona ut. Med min spellista bidrar jag med 100 nya låtar åt folket. Här finns Allman Brown för dig som kan tänkas gilla en mix av Bon Iver och Luke Sital Singh. Byt ut Luke Sital Singh mot Bee Gees i kompotten och du får Massachusetts-killen Haux. Om en norsk blandning av Thomas Stenström och Hurula kan tänkas falla en i smaken så är det Utakk som gäller. Om längtan efter äkta jangel från Oceanien vuxit till en klump i era vener så kan The Quivers ventilera trycket. Och så har ju Michael Jacksons arvtagare Weeknd släppt en Ep så det finns all orsak att botanisera i april-djungelns prunkande popfauna. April 2018
Här finns bland andra;
NoMBe, The Boxer Rebellion, George Ezra, Jens Lekman, Soleima, Blood Moon, Lostboycrow, Vedett, Gengahr, Lucy Dacus, Jack White, The Magic Gang, Banfi, Hearty Har, Seeb, Manic Street Preachers, Tinashe, Field Report, Young Galaxy, BAUM, Riga Tiger, Hanna Järver, BC Unidos, Olle Grafström, Månskensbonden, Hov1, Eva Dahlgren, Brödet, Leslie Tay, Jay Som, Jo Goes Hunting, Milk & Bone, Lucius, Mikky Ekko, Lonely Benson, Hey Elbow, Handsome Ghost, Unknown Mortal Orchestra, Eddie The Wheel, Jack Conman, Brother Moses, Barbarossa, WatchThe Duck, Alina Baraz, Harem, och Yo La Tengo.
Här är 6 oumbärliga låtar från april;
1. Sunflower Bean – I was a fool
Så vackert så ögonen tåras. Svenska supergruppen The Amazing, med bland andra Reine Fiske från Dungen, är i brist på andra adjektiv helt Amazing.
2. The Amazing – Rewind
Julian Casablancas i nygammal kostym.
3. The Voidz – Leave it in my dreams
Denna danska performance-artist bjussar på vibbar av 80-talsband som Spandau Ballet och ABC. (Penis-Varning för känsliga tittare)
4. Schultz & Forever – Backwards
Mer vackert, med synthsoundet från balladen i nån tidig 80-talsfilm.
5. Still Parade – Kindness
Äntligen! Samma känsla som då jag hörde Bad Cash Quartet första gången, som då Strokes sprängde allt med Last night eller som då Jonathan Johansson hade en hand i himlen. Ni förstår, det är nåt stort på gång.
6. Junior Brielle – Forever and ever
Och en mysig bonus-låt att lyssna på innan läggdags;
Casey Malanuk – Ghost
Let me present some new music. At least it’s new music for me. Please go ahead and reap the March harvest.
The March-playlist involves artists like:
Electric Guest, Real Estate, Milo Greene, CHARLI XCX, Secret Company, Funeral Advantage, Zhu, Sir Was, Sondre Lerche, THEY., Adam Torres, Ed Sheeran, Painikerho, Astronomyy, Dude York, Grandaddy, Sunhaus, Dirty Projectors, Johnossi, Satchmode, Surfer Blood, Magnus Carlson, Dutch Uncles, Amber Run, Ronika, Tennis, Allison Crutchfield, Roy Irwin, The Elephants, Methyl Ethel, Hippo Campus, LÉON, Avantgardet, Crystal Cities, SISTERS, Mikko Joensuu, J. E. Sunde, Strand Of Oaks, Tomas Andersson Wij, Sun Airway, Thundercat, Jay Som, D.I.M.H., Rationale, Rag’n’Bone man, Slaughter Beach, Moto Boy, The Shins, Clock Opera, Benedict Benjamin, Moon Tapes, Depeche Mode
I was absolutely blown away by this song when I heard it live a year ago. If the soundcloud doenst play i recommend you listen to it somewhere else. Youtube has some nice accoustic versions.
1. Jens Lekman – To Know your mission
2. Circa Waves – Fire that burns
3. Girl Friend – Eight in the morning
4. Yehan Jehan – Swallow the horizon
5. Kwesi Foraes – Pentacle 13
6. Ryan Adams – Do you still love me?
7. 047 feat. Christian Kjellvander – Bad blood
8. Gizmo Varillas – No war
9. CHINAH – Even love
10. TeamMate – Into motion
11. Swimming Tapes – Set the fire
12. Ralph – Tease
För mycket tid över?
I så fall bjussar jag på ett enkelt sätt att komma åt en massa spellistor från de senaste åren. Det blir totalt runt 3000 låtar. In i djungeln och rota fram nåt gammalt, glömt & alldeles fantastiskt.
Bara att klicka på länken och spotifya sej vidare.
JANUARI 2015 SEPTEMBER 2014 MAJ 2014
DECEMBER 2014 AUGUSTI 2014 APRIL 2014
NOVEMBER 2014 JULI 2014 MARS 2014
OKTOBER 2014 JUNI 2014 FEBRUARI 2014
2012 Top 20 2011 Top 20 2010 Top 20
2009 Top 20 2008 Top 20 2007 Top 20
VÄRLDENS BÄSTA MUSIK I (samlade låtar från 2012-2013)
VÄRLDENS BÄSTA MUSIK II (samlade från 2014-2015) fylls på efter hand
SOMMAR 2014 SOMMAR 2013 HÖSTMUSIK 2013
JORDEN RUNT I TONER COVER ME IN COVERS
Det är redan i senaste laget. Men jag skrev att en hösten 2013-spellista skulle dyka upp här så då är det bara att stå sitt kast. Om än för sent. Nå det är faktiskt några dagar kvar av årets sista höstmånad enligt vår gregorianska kalender.
Det rör sej alltså precis som här om lövprasslande, stearindoftande, smärtstänkta sorgesånger och långsamhetens lovprisning då man känner för att stirra på regn emot fönsterrutan.
Inget märkvärdigt, och en svår genre att missionera då man helst själv ska ha ont i hjärtat då man lyssnar till dylika sånger för första gången och blir brännmärkt av dem. I skrivande stund innehåller listan bara 22 låtar men det fylls väl på efterhand har jag på känn.
Några smakprov:
Här är bägge höstlistorna om man känner för att gå ner i sin inre källare ett tag. Håll i paraplyet!
Swallow & the Wolf
Jag fortsätter mitt försök att summera musikåret som det låtit i mitt hem och mina hörlurar. Jag tänker dela in 30 album i fem kategorier; En God Kompis, Hedersomnämnande, Brons, Silver och Guld. Inom respektive kategori saknas inbördes ordning. Vi har kommit till den delade bronsmedaljen. Endast 8 album återstår.
BRONS (9-13)
Love Antell – Gatorna tillhör oss
Underbart känslosamma vardagshistorier och moderna skildringar av livet. Efter en genomlyssning har man läst Jersilds Barnens ö, studentmarscherat genom ett franskt 1968, känt sin egen tonårspuls på nytt och så mycket mera. Love har tagit av sej den Perssons packade Valentin-rocken och klätt sig i personlig stil.
Favoriter:
Du växer upp
Barnens ö
Kastar sten
Gatorna tillhör oss
Ariel Pink’s Haunted Graffiti – Mature Themes
Ariel Pink slänger in mera sjögräs i kassettbandspelaren. Psykedelia och överreverbade körer och allt man förälskade sig i på förra albumet Before today. Man tackar och tar emot. De hoppar djärvt mellan genrerna via retrotrampolinen. Williams S Burroughs (läs: Cronenberg om du är på besserwisser-humör) gav oss utomjordiska kackerlackor förklädda till skrivmaskiner. Ariel Ronseberg ger oss Mature Themes.
Favoriter:
Mature themes
Live it up
Farewell american primitive
Wild Nothing – Nocturne
Jag har fallit, eller drunknat. Tagit mig vatten över huvudet och fått tusen kallsupar av undervattensdrömska toner. Det är fantasiländers nationalsånger och underländska kampsånger med lilla Alice och hennes berusade svampmolnsbröder som trubadurer. Nocturne betyder nattlig musik, och i den klassiska musiken rör det sig om långsamma, romantiska stycken med utpräglad vacker melodi. Jag är beredd att skriva under för Wild Nothings del i att föra Chopins (nocturnens mästare) arv vidare.
Favoriter:
Shadow
Through the grass
Counting days
This chain won’t break
Jens Lekman – I know what love isn’t
Allvarsamt lekfulla visor i absolut samspel med väder och vind. Precis som man brukar säga att det är mannen som gör kläderna, hävdar jag att det är Jens Lekman som gör vädret. Basen brummar på 80-talskt Take my breath away-vis i Become someone else’s och om man inte fått gåshus tidigare så är det oundvikligt då She just don’t want to be with you anymore droppar igång som tårar direkt från Lekmans hjärta. Break-ups och hjärtesorg ligger igen bakom detta mästerverk ochvi får försiktigt utan att stiga på några ömma tår tacka den nyckfulla kärleken för att den gett oss I know what love isn’t.
Favoriter:
Some dandruff on your shoulder
She just don’t want to be with you anymore
I know what love isn’t
Dylan Mondegreen – Dylan Mondegreen
Det finns mängder av singer-songwriters som gråtmilt sjunger om den mörka hösten. Blöder näsblod över strängarna och predikar om jordens undergång. Men så finns det också de med ett mera hoppfullt uttryck som sjunger om vårens livskraft. Norrmannen Börge Sildnes är av det senare slaget. Under namnet Dylan Mondegreen har han fått till en chockerande charmig samling låtar. I slutet av september släpptes det bejublade, självbetitlade albumet. Jag tar för givet att det finns fler än bara jag som jublar över albumets förträfflighet.
Det doftar Midlake och en subtitulo-kreativ Josh Rouse, det andas vacker evergreen som man gärna somnar, vaknar eller picknickar till. Dylan Mondegreen sammetssjunger på 70-talsvis a’la Bread och Carpenters, gitarrplockar fingerfärdigt och kryddar med trolska flöjtvirvlar och nån xylofon-variant på fantastiska It takes two. Jag har svårt att tänka mej nåt mysigare.
Favoriter:
Come tomorrow
It takes two
You make it easy
Rekorderliga september har resulterat i mängder av nya artister och välsmakande popsånger. Listan innehåller över 250 låtar med bland andra Ryan Monroe, Niklas Von Arnold, Phone Tag, The Falls, Miguel, Jens Lekman, Jetsi Kain som alla välförtjänt förärats inlägg tidigare under månaden.
Jag har också njutit av återvändande Toni Holgersson, Strokesiga Casablanca, sovrumsproducerade Yung Life, och The XX som inte behöver mera hype än de redan fått. Kolla in september-listan. Den är Världens Bästa.
1. Presence Of Mind – The Fresh & Onlys
The Fresh & Onlys skiva Long Slow Dance är inte långsam, den är nästan sprittande som Nakupelle-Ville. Bandets gitarrist Wymond Miles behåller däremot kläderna på sig och bidrar med lite dystrare toner på sitt soloalbum. Ett fantastiskt sådant. Skivan innehåller spår som skrivna för Donnie Darko Soundtracket. Echo & the Bunnymen applåderar euforiskt lågmält med två hopslag av händerna.
Här kan du streama hela albumet om du int orkar gå in på spotify. Spår 4, Singing the Ending rekommenderas. Man kastas tillbaks till dagen då Suedes ”Dog Man Star” ramlade ner i postlådan.
2. Wymond Miles
Gotisk dödselektro i zombiesläpande tempo. Kanske om HIM och Marilyn Manson blev bjudna på 80-talsfest till Vince Clarke och Andy Bell (Erasure), kunde jammandet låta såhär efter några drinkar. I kontexten av en färgglad video blir musiken mer nyanserad.
3. Trust – Candy Walls
Jag tycker Timo Räisänen har lyckats få fram ett par, tre riktigt bra låtar på nya albumet Endeavor (19. september). Han må vara folklig och ursympatisk men har också fått utstå en hel del kritik för tråkiga, onyanserade låtar. Inget direkt nyskapande nu heller men några väldigt högklassiga powerpopdängor finns det utan tvekan på skivan. Första singeln Second Cut fösöker sej på ett refränglyft som i Fear no Darkness Promised Child. Titelspåret är också bra, samt den lugnare The fight of her life. Bra Timo!
Det är kanske inte bara jag som börjar bli gammal. Mando Diao har också mognat och ger sig nu på åldersprovet att tolka Gustav Fröding. Jag var skeptisk men jag gillar faktiskt de första smakproven.
Och så ett album som sprungit på repeat sedan releasen för en månad sedan. Wild Nothings Nocturne. Termen betyder nattlig musik, och i den klassiska musiken rör det sig om långsamma, romantiska stycken med utpräglad vacker melodi. Jag är beredd att skriva under för Wild Nothings del i att föra Chopins (nocturnens mästare) arv vidare.
6. Shadow – Wild Nothing
Kaffe eller spanska indierockare för att pigga upp? Man får välja båda.
7. Antes de Que Ocurriera – Napoleon Solo
Robert Svensson har varit Mixtapes & Cellmates, han har varit sig själv och nu är han Hyper Heart, tillsammans med Nick Martin, Kristoffer Vinell och bröderna Ludvig och Markus Bergström Björn. Projektet är elektrokryddat och har fått bland annat etiketten eurodanceindie.
8. Fill me up – Hyper Heart
Det är nånting spännande med Future Islands. Kanske är det kombinationen av New Orders melankoliska syntar och Tom Waits törstiga skrik efter mera öl. Eller så är dom faktiskt en tremanna-ö från framtiden. Trion från Baltimore bjuder på ännu ett ess ur rockärmen och småningom ett nytt album.
9. Tomorrow – Future Islands
Några andra artister från listan som är värda en extra rekommendation är: Mysiga King Creosote, gammelindiestänkiga The db’s, spännandefarliga Amanda Palmer, film noirrockande Raveonettes, cockneyskränande Vigo Thieves, skogshuggarna i The Sweet Serenades, Cohen-dystra Adrian Crowley, finländska Satellite Stories, comebackande Dinosaur Jr. och Ariel Pinkiga Tops
Har veckan varit jobbig och svår? Kaffemaskinen har krånglat på jobbet, du har stigit i hundbajs och råkat skicka ett snuskigt mms åt svärmor. Det må ha varit upp eller ner. Veckans musik lyckas än en gång sockerkicka varje sömngångare och spola rent på alla skitiga studietoaletter. Det är stående bord igen, så ta för er.
Först ut, 8-bit power pop från the windy city Chicago. Det är bara att hålla i hatten då Stepdad blåser igång.
1. My leather, my fur, my nails – Stepdad
Personliga favoriterna från Umeå har knåpat ihop denna hubbabubbistiska tolkning av det tidiga 1900-talets kaféfilosofiska ideologier. Mindre absinth, mera jordgubb.
”We are the one’s who don’t like to work, spending our time at the coffee shop.”
Nasalt som Pugh, svängigt som Håkan. Pontus producerar enkel och fin poesi. Nästan på Hellmanskt manér inleder han med ”Jag är vacker och du är packad, så värst romantiskt blir det aldrig om man passar sig.”
Svag för Dantes sound. Dimmigt kanske rökigt, pulserande, en och annan lånad ingrediens av Christian Walz. Av gammal vana inväntar jag fortfarande fullängdare av artister jag gillar. Som kuriosa kan nämnas att Dante är son till rockpoeten Toni Holgersson.
4. Runners – Dante
Sångaren Richard Sauberlich sjunger med samma naiv stämma som Teemu Brunila. Låten är från debutalbumet Signs and Wonders från 2009.
5. Two by two – Animal Kingdom
Sprittande ”vem-bryr-sig-om-whatever”-pop från Irland. Man kan lyssna på Spotify också. Videon är inte världens bästa.
Och visst lever 80-talet vidare. Här i form av tre bröder White; Elliott, Gabriel & Judah, samt deras förmodade kompis Will Farner. Inbandat hemma i pojkrummet i Knoxville, Tennessee.
7. Isn’t this – Yung Life
Bra driv i stämsången mellan kvinna och man. Blir nästan lite allsångsaktigt. Familjen har turnerat med Edward Sharpe & The Magnetic Zeros, så man kan anta att de kört runt i en gammal blomstermålad folkabuss och inpyrda i rökmoln protesterat mot all världens orättvisa.
8. The Stairs – Family of the Year
Måste än en gång framhäva Jens Lekman. (finns ett inlägg om senaste skivan lite längre ner)
9. Become someone else’s – Jens Lekman
Så, då ede bara att ta helg med gott samvete, såvida man inte gjort nåt tokigt, stulit linjaler och kaffefilter från kontoret. Lämna tillbaks det.
Det träffade så rätt i regnet. Jens Lekmans allvarligt lekfulla visor är absolut samspelta med väder och vind oberoende av väderlekens art. Precis som man skämtsamt brukar säga att det är mannen som gör kläderna, kan man väl säga att det är Jens Lekman som gör vädret. Perfekt passform. Vad gör det väl om man har lite mjäll på axeln?
jens-lekman-some-dandruff-on-your-shoulder
Basen brummar på 80-talskt Take my breath away-vis i Become someone else’s och om man inte fått gåshus tidigare så är det oundvikligt då She just don’t want to be with you anymore droppar igång som tårar direkt från Lekmans hjärta. Det är inte alltid saxofon är sexigt men här trycker man på rätt knappar i den samplade slutfanfaren.
Break-ups och hjärtesorg ligger igen bakom dessa mästerverk. Det var tänkt att Lekman denna gång skulle skriva om något annat än kärlek men eftersom förhållandet kraschade i det mest smärtsamma uppbrott han upplevt, gick det liksom inte att stoppa hjärtats dominobrickor. Vi får väl försiktigt utan att stiga på några ömma tår tacka den nyckfulla kärleken för att den gett oss I know what love isn’t. Det är nästan så jag tvingas plocka fram ett klassiskt finskt ”kiitos ja anteeks”. Tror jag aldrig använt mig av det förut.
En viss bitterhet kanske man kan ana i lyriken men visst har han så rätt den gode men sorgsne Lekman
”Hey do you want to go see a band? No I hate bands
It’s always packed with men spooning their girlfriends
Clutching their hands as if they let go
Their feet would lift from the ground and descend”
I en intervju för Pitchfork ger Lekman följande svar på frågan om han tvingats skala bort mycket personligt material från skivan:
”There were a few songs that didn’t make the record because they were too personal, but not because I was ashamed of putting them out. They were just too boring, you know? They were the kind of songs that men with guitars write! I hate that kind of song.”
Tidigare skivor av Jens. Klicka om du vill se en video från nån av skivorna.
Musik, Litteratur & Tv Världens Bästa 