Jag fortsätter mitt försök att summera musikåret som det låtit i mitt hem och mina hörlurar. Jag tänker dela in 30 album i fem kategorier; En God Kompis, Hedersomnämnande, Brons, Silver och Guld. Inom respektive kategori saknas inbördes ordning. Det finns några låtar här och där att klicka på.
HEDERSOMNÄMNANDE (Plats 14-21)
Yung Life – Yung Life
Jag ser genast framför mig en reinkarnation av Trevor Horns Buggles-projekt och Video Killed the radio star. Stämsången skjutsas iväg med eftertryck och melodierna glider fram längs regnbågar. Det finns ett psykedeliskt skimmer över helheten trots de 80-talselektroniska elementen och allsångspartierna kunde man säkert aquarius-dansa till i en LSD-park 1968. Albumet är sovrumsproducerat och visar hur mycket man kan uträtta i drömmarnas forum. Bandet består av de tre bröderna Elliott, Gabriel och Judah White samt kompisen Will Farner.
Favoriter:
Isn’t this
Breaker
Back for you
90’s dream
Bill Fay – Life is people
Den brokiga historia som föregått Bill Fays återtåg till rampljuset ger albumet några extra dimensioner. Alltså, hans första studioalbum på 41 år. Det är ju onekligen en paus man inte har råd att ta så många gånger under karriären. Det känns som om James Joyce eller någon annan skildrare av det brittiska samhället spelat in ett album. Det engelska teglet är brunt, takpannorna röda och spruckna, glaset på gatlyktorna är sönderkastat av hängselbyxgossar i keps och de små parkerna med haltande skötsel är hans sångers oaser.
Favoriter:
The healing day
Big painter
Never ending happening
Jesus, Etc.
Be at peace with yourself
The Tallest Man On Earth – There’s no leaving now
Kristian Matsson fortsätter sträcka på sig fast han redan nått stjärnorna som en av de största, längsta och bästa i sin genre.
Favoriter:
To just grow away
Bright lanterns
Little brother
Wind and walls
Niki & The Dove – Instinct
Hypermelodisk och karamelliserad indietronica som jag skyfflat i mig som aladdinasken under mellandagarna. Det går väl att dansa till vad som helst men det här är årets bästa lättdansade album.
Favoriter:
Somebody
Mother protect
Tomorrow
In our eyes
Michael Kiwanuka – Home again
Endast 24 år gammal lyckas Kiwanuka ändå ge sken av att ha funnits i alla tider. Med moget omdöme smeker han fram varje strof och strängvibration albumet igenom. Fem av låtarna fanns till lyssning redan 2011 och bland annat Home again och Any day will do fine fanns med redan på en mina listor över fjolårets bästa låtar. Men fullängdaren släpptes först i mars 2012. Kiwanuka lär vara stor Tottenham-supporter, och trots det finns han med på denna lista.
Favoriter:
Always waiting
Home again
Any day will do fine
Niklas von Arnold – Relations
Blanda en ledsen, lämpligt labil Prince med godbitarna från Fibes oh Fibes album Emotional och skaka om soulmixen. Då Niklas von Arnolds Superman kom ut i början av 2011 snurrade skivan (symbolisk snurr nuförtiden) överraskande frekvent i min boning. Inte riktigt min stil, hade jag för mej. Med Relations är jag nu omvänd på heltid och inte längre överraskad alls. R’n’b/soulen har detta år tagit en stor tugga av mitt musikaliska helhetsäpple.
Favoriter:
Fallin’
Justify
More than us
Heart to heart
City lights
DIIV – Oshin
New York-bandet täpper till truten på de kritiker som 2012 balsamerat gitarren och begravt den i sina sarkofagformade stjärtar. Beach Fossils gitarrist Zachary Cole Smith & co vill annorlunda. Följaktligen väljer jag fortfarande att ha dimmig, malande undervattens-indie i mitt liv.
Favoriter:
Past lives
Human
Wait
Sometime
The Falls – Hollywood (EP)
De träffades, de blev förälskade, de skrev låtar, de grälade, de blev sams, de gjorde slut och de skrev flera låtar. Och vilka låtar sedan. Hollywood är som en välbevarad, sammetsinpackad honungsballad från 70-talet. Låter det lite väl smördrypande? Men smöret är denna gång både välsmakande och hälsosamt med alla de rätta fetterna. Barfota slowmotion-rush över sommaräng förbi Richard & Linda Thompson på en picknickfilt. Simon Rudston-Brown och Melinda Kirwin har packat in något stort i ett litet paket.
Favoriter:
Hollywood
Girl that I love