Work Drugs – Shout Out Louds – Paper Hearts


Rakt upp och ner kastar jag fram tre trevliga musikaliska upplevelser utan nånting desto mer gemensamt än just trevligheten.

 1. Paper Hearts, Gustav Tranbäcks elektroniska kärleksbarn. I november dök den här glada singeln upp, One of me.

 

2. Work Drugs

Philadelphia-Chillwave/drömpop som kanske nångång gick  in i väggen och nu tassar runt på lugnande medel. Benjamin Louisiana (mer instrument/mindre sång) och Thomas Crystal (mer sång/mindre instrument) är de fullkomligt harmoniska männen bakom denna nya innedrog. De har varit väldigt produktiva under 2011-2012 och släppt albumen Summer Blood, Aurora Lies och senast Absolute Bearing. Väldigt behaglig musik och högklassiga album alla tre.

 

3. Men mest uppmärksamhet kräver väl ändå Shout Out Louds som laddar inför en ”comeback” och sitt fjärde album. PSL är ju allt som oftast först ute med det nyaste, även med premiären av Shout Out Louds smakprov från kommande skivan. Gå in på PSL och kolla i vilket futuristiskt format singeln Blue Ice kom till PSL-studion.

Dagens Låt #20


Fantastisk sommarkänsla, fantastisk röst, avundsvärt mysig stämning i videon. De bägge Brian flyttade till Kalifornien och hittade där personerna som fick bandet att falla på plats.

I videon åker man runt Amerikat i en hippiebuss och fogar in minnesbilder i livets album vilket ger en sorts Smashing Pumpkins 1979-sentimental känsla. Man röker vid klippiga bergen, låter vågsvall slå mot sina bara kroppar och drar i smyg ner byxorna på varann i ett gatuhörn. Bus på hög nivå, även om det där sista kan sätta djupa ärr i känsliga själar…

Dagens Låt: Roman ruins

Band: Line & Circle

Medlemmar: Brian J. Cohen – sång/gitarr, Brian Egan – Keyboards, Eric Neujahr – Gitarr, Nathan Gammill – Bas, Nick Cisik – Trummor

Ursprung: Acron, Dayton (Ohio) och L.A

År: 2012

Album: Bara singeln Roman ruins/Carelessness än så länge.

Låter som: ett soundtrack till några tjugoåringars roadtrip genom livet. Samma känsla som Phantom Planets somriga California och The Thrills Big Sur.

Skivbolag: White Iris Record som också har spännande Other Lives och Fool’s Gold.

Lyssna också på: The Neighborhood. Själv blir jag sugen på Echo & the Bunnymen, The Church och Northern Portrait.

Dansk Dynamit


Jag utrustar mig med hacka och spade för att göra ett nerslag i den danska myllan. Men jag behöver inte mer än putsa ytan för att hitta guld. Favoriter som Mew, Kashmir och Raveonettes är fast bosatta sedan lång tid tillbaka. Nu är det dags att släppa in nya hustomtar.

 

1. RangleklodsClouds

Esben Anderson döljer sig bakom detta påhittade ord och artistnamn. Ett mörker vilar över materialet, en känsla som brukar kunna infinna sig då man laborerat med musik i Berlin.

 

2. Reptile YouthShooting up sunhine

Pigg electrorock som ett soundtrack till en dag på cirkus eller nöjesfältet. Inleds med Supergrass-klonk, sen dansar man iväg i sockfötterna resterande 3 minuter och är plötsligt 12 år gammal igen.

 

3. Mikael SimpsonLad det staa

Simpsons röst kastar sig ut i det blå och landar vid samma hästlängder som Morten Haarket och Thom York.

 

4. The Setting SonAre You the one

The Setting Son inleddes som ett soloprojekt för Sebastian T.W. Kristiansen. Projektet har därefter växt till ett normalstort band som spelar psykedelisk garagepop med både tonårsångesten och sorglösheten i samma förpackning.

 

5. 4 Guys from the FutureDon’t help me up

De fyra männen har återigen varit en vända till framtiden och hämtat ett nytt album som inväntar release. Tills vidare får man nöja sig med äldre material. Det där med tidsresor är alltid lika fascinerande. Bandet har nog också åkt tillbaks i tiden för att hämta inspiration till soundet.

 

6. Choir of Young BelieversSedated

Bandet kretsar kring Jannis Noya Makrigiannis tillsammans med ett roterande set musiker. Det är drömsk pop med den typiskt danska sången som enkelt trippar längs betydligt högre röstlägen än vi är vana vid i melankolisk finländsk pop.

 

7. The Kissaway TrailSDP

Bandet är numera en trio bestående av Thomas L. Fagerlund, Søren B. Corneliussen och Hasse Mydtskov som bjuder på gladlynt indierock. Oklart om låten ännu använts som kampsång i de socialdemokratiska leden.

 

8. Vinnie WhoHow can I be sure

Androgyn discopop i samma kategori som Patrick Wolf. Niels Bagge Hansen heter mannen bakom pseudonymen. 2011 kom debuten Then I met you. Det här är den nya singeln.

 

9. Treefight For SunlightWhat became of you and I

Starka pianobaserade melodier och sång som klingar högt upp på skalan. Glatt som Beach Boys och drömskt spännande som Mercury Rev. Dansk dynamit som spränger alla surt nedstämda mungipor och trista ögonblick till väders.

 

10. VETOFour to the floor

Indie elektrorock som ganska brett varierar synthens roll från låt till låt. Ibland är det mera Carpark North för att i nästa stund bli mer experimentellt och påminna om till exempel Blackbird Blackbird. 2006 kom debutalbumet There’s a beat in all machines, som tog hemlandet med storm. I år fortsätter de utvidga reviret med Ep:n Sinus.

 

11. Jetsi Kain – Dagens Låt här på sidan för ett tag sen. Kolla.

Och så har också Danmark levererat. Kanon!

Kolla Godis från Norge Här.

Musik i Veckan


Varsågoda att välja och vraka i veckans godispåse.

1. Chad Valleys färska album Young Hunger har fått fortsatt förtroende. Bland annat med Twin Shadow-duetten I owe you this.

 

2. Nyplockat från den svenska skattkistan är Kate Boy. Väldigt bra electro som påminner en del om The Knife. Tre svenskar och en australiensare lär gömma sig bakom bandnamnet. Stormvarning utfärdas.

Kate Boy – Northern Sky

 

3. Skönsjungande weeping Magnus Carlson är tillbaka på popscenen tillsammans med electro-Mikael Nordgren (Tiger Stripes) och bildar Tandem Sky. Ett album lär komma i början av 2013.

 

4. Som namnet avslöjar är soft ett nyckelord för dessa schweiziska electrosmygare. Soften  smyger också in lite shoegaze här och där. Ny bekantskap som jag föll för och låten föll in på veckolistan.

 

5. People Get ReadyZelda Maria

Luke Fasano, Jen Goma, Steven Reker och James Rickman dyker oväntat upp som en av veckans favoriter. Fasano spelade tidigare med Yeasayer och det finns en del likheter i ljudbild och sättet att skapa ett melodiskt kaos som blommar ut till en färgsprakande och välsmakande 12-våningstårta. Gott. Det smakar också lite Vampire Weekend och Talking Heads.

 

6. InnocentsTwisted Kiss

Kom plötsligt över lite bortglömd new wave power pop från 1982. Bara att damma av.

 

7. Haim – Don’t save me

L.A-systrarna Este, Alana och Danielle släppte fantastiska Ep:n Forever i våras. Nu finns en lika pumpande singel ute.

 

8. Ryan Monroe – Any way, shape or deformity

Trummisen från Band of Horses har gjort en väldigt bra skiva. Har lyssnat mycket på Turning Over Leaves, Blame the daylight, Shadow in the shade och Any way shape or deformity. I denna cocktail blandas 70-tal och Electric Light Orchestra.

 

9. When Saints Go Machine – Mannequin

Dansk drömelectro med soulvibbar. Släppte albumet Konkylie ifjol med dansanta låten Kelly. Nu är nåt nytt dansant på gång.

 

10. Easy October – Rocket man

Här har vi nåt minst sagt intressant på gång. Kristofer Åström med flera kokar ihop nånting riktigt spännande. Här kan du också lyssna om inte det går att lyssna här under. Har haft lite strul med bandcamp-länkningen.

Håll till godo, och trevlig helg!

Speedmarket Avenue Säger Hej & Goodbye


Svenska Speedmarket Avenue, som tidigare var en sextett med bland annat Sibille Attar, släppte sitt album Goodbye i förrgår. Skivan är producerad av Jari Haapalainen och bandet ligger på spanska bolaget Elefant.  Här är en fin video från skivan. Nånting sorgset i tonerna men ändå uppiggande och glatt, och så en puss. Allt man kan begära.

I must go I really have to see
I know generations went before me
Search for something I picture as real
Away from disappointments I want to be free

Dagens Låt #19


Mina personliga favoriter The Mary Onettes visade livstecken i våras med Ep:n Love Forever. Nu viskas nästa nyhet ut om ett album i mars nästa år. Fantastiskt. Nu får man åter njuta av deras kalla, blänkande Joy Division-sound. Snö innanför skjortan, personliga texter, Ian Curtis i garderoben, Mary Onettes här och nu.

Dagens Låt: Evil Coast

Band: Mary Onettes

År: 2012

Medlemmar: Philip Ekström (sång, gitarr), Henrik Ekström (bas), Simon Fransson (trummor), Petter Aguren (gitarr).

Ursprung: Jönköping

Började: 2000

Skiva: Hit The Waves kommer ut 12. mars 2013. Pricka in det i kalendern.

Låter som: om man hade blandat Joy Division och Fleetwood Mac och konserverat blandningen i en frysbox.

Kuriosa: Debutalbumet från 2006 var tänkt att låta som om det varit inspelat 1984. Uppföljaren Islands blev man tvungen att spela in på nytt sedan Philip Ekströms bil, vari hårddisken med skivan på förvarades, blivit stulen.

Lyssna också på: Det vackra livet (Mary Onettes på svenska) och lite dansantare kyla med Palpitation.

Bolag: Labrador

Och så en bonuslåt. Explosions från första albumet. Annars börjar det gå lite överstyr med old footage videos, men det kunde ju inte Mary Onettes veta 2006. Vacker så ögonen tåras.

Norge Bjuder Till Igen – Dylan Mondegreen


Det finns mängder av singer-songwriters som gråtmilt sjunger om den mörka hösten. Blöder näsblod över strängarna och predikar om jordens undergång. Men så finns det också de med ett mera hoppfullt uttryck som sjunger om vårens livskraft. Norrmannen Börge Sildnes är av det senare slaget. Under namnet Dylan Mondegreen har han fått till en chockerande trevlig samling låtar. I slutet av september släpptes det bejublade, självbetitlade albumet. Jag tar för givet att det finns fler än bara jag som jublar över albumets förträfflighet. Ian Catt som jobbat med bland annat Saint Etienne har producerat.

Det doftar Midlake och en subtitulo-kreativ Josh Rouse, det andas vacker evergreen som man gärna somnar, vaknar eller picknickar till. Dylan Mondegreen plockar med sig 70-talssammetssång a’la Bread och Carpenters, gitarrplockar fingerfärdigt och kryddar med trolska flöjtvirvlar och nån xylofon-variant på fantastiska It takes two. Jag har svårt att tänka mej nåt mysigare.

Det här var verkligen kul. Välkommen in i mitt hem Dylan, och stanna så länge du vill.

 

 

Chad Valley – Äntligen!


Vi fortsätter på lördagens duett-tema. Chad Valleys spännande Young Hunger som släpptes för ett par veckor sedan har nu kommit till Spotify. Albumet inleds med ett gästspel av George Lewis Jr. (Twin Shadow). Lite Rick Astley-varning flimrar till här och där  men den varningen omfamnar jag varmt och kastar mej huvudstupa in i faran som man ibland bör göra.

Gästspelen på skivan fortsätter och bland andra El Perro Del Mar och Active Child dyker upp. Vill man ha mer av Chad Valleys sång kan man också lyssna på hans band Jonquil och till exempel låtarna Getaway och It’s my part.

 

Vinter Överallt


Visst, jag är ju lite cheezy men finns det nåt som går upp mot en fin duett? Och här, lördagen till ära är det en parning av det oväntade slaget. Markus Mustonen samlar på sig tusen folklighetspoäng och ryktena har redan börjat florera att han ska ta över efter Måns Zelmerlöv på Skansen.

Vera Vinter är en god berättare från Norrbotten, med vintrigt vackra melodier. Debutalbumet Idyll släpptes i oktober.

4 Fredagsband


Little Green Cars The John Wayne

I nästan två minuter vaggas jag in i fred på jorden och glass åt alla barnen, men sen knäcker femmannabandet från Dublin några ben och höjer tempot. Bra rock och betydligt mer intressant än t.ex Mumford & Sons.

Bröderna Ryan och Taylor Lawhon är Pacific Air. Stämningsfull pop och varma vindar från västkusten. – Roses

The Tricks 49 Mercury

Jag tycker vi landar nånstans mellan Strokes och gammal Mando Diao. Det är hög puls och bra stomp som lämpar sig  innan man vimlar ut i fredagsnatten.

Bogan Via – Copy and Paste

Två rätt olika röster, inte särskilt speciell nån av dem men då man smälter dem samman blir det vackert. Bret Bender och Madeleine Miller bjuder på energifylld syntpop med mera solsken än Beach House.

Fyll på med Ice Choir och Ghost Beach och det börjar likna en bra playlist. Trevlig Helg!