Kent vs Pet Shop Boys

Jag är inte rädd för mörkret dök upp häromdagen. Världens bästa godis för denna inbitna Kent-fanatiker. Då gubbarna släppte Vapen & Ammunition pratade de om influenser av Eurythmics och Dire Straits, genom ett medvetet försök att skapa en skiva fylld av hits. Nu hittar jag likheter i Pet Shop Boys och kanske främst skivan Actually.

Stämningen är slående lik. Plötsligt sveper Kent in i norra London och King’s Cross med sitt ljudlandskap.

Kent lägger låtarna efter varann på skivan och skapar således en minihyllning till djuraffärsgossarna. Först låt nr.6 Beredd på allt och därefter Ruta 1. På Actually har Shopping låtnummer 3 och King’s Cross är avslutningsspår 10.

Bandens respektive bokstaverings-hit:

April Playlist

Spotify-listan för april-månad. Låtantalet ökar för varje månad. Det blev över 120 vackra, sorgsna, stompiga, dansanta, världens bästa låtar den här gången.

APRIL 2012

Om jag ändå ska välja ut det absolut världens bästa i riktig Finnjet-klass så blir det ändå:

1. Apex of the sun – Fibes oh Fibes!

2. Tänd på – Kent

Jag har ett speciellt kärleksförhållande till Kent som sträcker sig över 15 år tillbaka i tiden. Jag är en av dom som tjatar ”jag var där då Frank släpptes” och ”Kräm är världens bästa låt” i fyllan.

3. Fever – Maps & Atlases

4. Rest your head – Dandy Warhols

5. Never thought I’d see the day – The School

Doftar visst lite Cats on fire

6. Right to know – Delorentos

7. Primitive girl – M. Ward

Och hedersomnämnande till Soundtrack of Our Lives för en fantastisk skiva (sista?),  Moonface with Siinai, Loosegoats och Frida Hyvönen. Armand Mirpour skulle också hedersomnämnts om skivan hade släppts för två år sedan. Nu tog det så förbannat länge att jag redan hunnit spela sönder ”Baby was held back” i fjorton omgångar.  Nu räcker det bara till ett omnämnande. Dock utan förlorad heder.

Pojkår & Ungdomsår

  2003,  J. M. Coetzee – Pojkår & Ungdomsår

Behaglig sommarläsning kan jag tro, även om jag läste böckerna under årets mörkare halva. Konstig jämförelse men någonstans under läsupplevelsen kom jag att tänka på Jonas Darnell & Patrik Norrmans tecknade serie ”Bacon & Egg”. I serien avhandlades det totalt overkliga och bisarra på ett fullkomligt naturligt sätt. Coetzees barndom rör sig inte inom science fiction-genren men han behandlar både trauman och vardag på ett väldigt vis.

     

Coetzee fick nobelpriset 2003 och har därtill tilldelats Brittiska Booker Award vid två tillfällen, 1983 och 1999 för böckerna ”Historien om Michael K” och ”Onåd”. Om man är en vän av lättläst litteratur kan man gärna plocka upp 2003-års nobellpristagare i litteratur utan att tappa bort sig i komplexa handlingskluster… Så onödigt skulle inte Coetzee ha uttryckt sig. Det är möjligt att hans övriga produktion inte är lika lättillgänglig.