Here is another quarantine playlist to cheer you up. Maybe some songs you haven’t listend to for a while, songs that you would rather be without (sorry for that) and a couple of covers you didn’t even know of. Fresh songs from 2020 are represented by Asaf Avidan, Yoke Lore, Àsgeir, The Weeknd, Bad Sounds, and comebacking Swedish psychadelia rockers Atomic Swing. M-m-m My Corona II
Playlist teasers:
Well we’ve come to the end of summer. Here is the playlist for August. Augusti 2016
And if you like to get a last glimpse of summer flings and mojitos here’s my Summer 2016 playlist.
The august playlist contains Paul Simon, The Avett Brothers, Lars Winnerbäck, Eli Paperboy Reed, Adele, KONGOS, Luna Shadows, Lisa Alma, Step Rockets, Plastic Mermaids, Metronomy, Mudcrutch, Mumford & Sons, Bon Iver and a lot more.
Here are my favorite songs of this month:
Californian breeze-tones with retro vibe.
1. Gonzo Jones – Misty dreams
Australian songsmith.
2. Patrick James – California song
The songwriting boy wonder from Nottingham has already turned 22.
3. Jake Bugg – Bitter salt
Former Tribes frontman goes solo. He knocks on the door to Arctic Monkeys.
4. Johnny Lloyd – Happy humans
Northers Irish singer-songwriter with his third album The Wild Swan.
5. Foy Vance – She burns
25-year old British debutant is inspired by 80s synthpop. Can it get any better? Not likely.
6. Shura – What’s it gonna be
Tile setter Trevor Montgomery has got himself a band know. I loved his debut Navigated like the swan. Colt is his second album.
7. Young Moon – Colt
19 yeas old future pop star from New Zealand.
8. Maya Payne – We are the wild
Icelandic rock with more americana than Sigur Ros.
9. Kaleo – All the pretty girls
Israeli-born Brooklyn based songwriter/producer. 401 days is his third album
10. J.Views – Into the light
Characterizes as ”a modern-day band combining the melodic, harmony-rich soft rock of Wings and Supertramp, the underground cool of Big Star and the Ramones. Debut album will see daylight in October.
11. Lemon Twigs – These words
Berlin-based psychadelic chill-pop.
12. Still parade – Walk in the park
And here is the whole playlist again with over 100 hits
För mycket tid över?
I så fall bjussar jag på ett enkelt sätt att komma åt en massa spellistor från de senaste åren. Det blir totalt runt 3000 låtar. In i djungeln och rota fram nåt gammalt, glömt & alldeles fantastiskt.
Bara att klicka på länken och spotifya sej vidare.
JANUARI 2015 SEPTEMBER 2014 MAJ 2014
DECEMBER 2014 AUGUSTI 2014 APRIL 2014
NOVEMBER 2014 JULI 2014 MARS 2014
OKTOBER 2014 JUNI 2014 FEBRUARI 2014
2012 Top 20 2011 Top 20 2010 Top 20
2009 Top 20 2008 Top 20 2007 Top 20
VÄRLDENS BÄSTA MUSIK I (samlade låtar från 2012-2013)
VÄRLDENS BÄSTA MUSIK II (samlade från 2014-2015) fylls på efter hand
SOMMAR 2014 SOMMAR 2013 HÖSTMUSIK 2013
JORDEN RUNT I TONER COVER ME IN COVERS
Förutsägbar och fäst vid rutiner som jag är plockar jag självfallet fram något mera grubblande och sorgältande toner medan jag tittar ut över de brinnande lövträden och de som redan tappat elden. Det finns ingen ursäkt att smyglyssna på Gyllene Tider längre. Dags att plocka fram Nick Drake, Elliott Smith & co igen.
För att komma i höstslag lyssnade jag igenom förra höstens spellista och tyckte inte alls den var så tokig.
Så i väntan på en uppdaterad hop sånger om sprickor i kaklet och rosentaggar i skinnet bjussar jag på 38 sånger från rusket 2012. Detta sätter garanterat oktoberpulsen i rätt slag. Höstlistans DeppStepp 2012
Här är några smakprov:
Förra höstens absoluta favorit Young Moon.
Och så en låt som kommer att finnas med på Höstlistan 2013 då den dyker upp här så småningom. Det är New York-killen Matthew Siskin som sjunger under namnet Gambles. Låtarna andas tidig Leonard Cohen. Kan bli en härligt deppig höst dethär.
För sjunde året har maratonkvällen Årets Låt gått av stapeln i mitt hem. Två självutnämnda förståsigpåare spelar totalt 80-90 utav årets favoritlåtar för att sedan enligt ett ytterst komplicerat men omsorgsfullt utarbetat poängsystem enas om en Top 20-lista. Denna nördiga musikdust utspelades alltså igår kväll och efter närmare 10 timmars hårt arbete, två påsar nötter, chips, salta pinnar, pizza, 6 liter dryck, Frödinge mud cake, 12-årig Old Pulteney och några koppar kaffe var vårt uppdrag fullbordat. Idag är vi en årslista och några kilogram rikare. Heureka!
Beach House
2. Justify – Niklas von Arnold
3. In the hearts of men – First Aid Kit
4. Museum of flight – Damien Jurado
6. Tell her she’s the light of the world – Winhill/Losehill
People Get Ready
9. Singing the ending – Wymond Miles
12. Sunrise confessions – Caotico
13. Wildest moments – Jessie Ware
14. Zelda Maria – People Get Ready
15. Into the night – Raveonettes
17. Swimming pools – Kendrick Lamar
The Raveonettes
– Only in my dreams – Ariel Pink’s Haunted Graffiti
20. Tänd på – Kent
– Cold nites – How to Dress Well
Spotify-lista:
och den delade guldmedaljen går till…
Klicka på länkarna och lyssna, titta och njut.
GULD (1-4)
Beach House – In Bloom
Beach House = Victoria Legrand – sång, keyboard, orgel, piano & Alex Scally – sång, bas, gitarr, keyboard, orgel, piano
Alex och franskfödda Victoria har drömt fram ett glittrande undervattensmirakel. Starkt reverbad sång ljuder från unisex-toaletten och Alex fender-fåglar seglar harmoniskt över strängarna. Denna tjatiga hyllning till duons ära är berättigad. Om det köps några skivor i år, är Bloom helt klart ett av mina inköp. Beach House lyckas beskriva skönhet och hitta stämningar man inte visste fanns. Trummorna i Wild är stulna från hobbyrummets Casio-synth. Genialt.
”My mother said to me that I would get in trouble
Our father won’t come home, cause he is seeing double”
Med mina favoritfärger målar man mönster efter mönster, det ena vackrare än det andra Man målar med olja, lager på lager. Och det sprakar så jag knappt vågar titta. Jag bara lyssnar till ljudet av penslarnas sprakande mårdhår. Det blir guld, Victoria och Alex, Guld!
Favoriter:
The Hours
Myth
Troublemaker
First Aid Kit – The Lion’s roar
Detta sköna lejonvrål låg i födslovånda redan vid förra årsskiftet och alla visste nog genast vid förlossningen att det var årets bästa album man höll i sin famn. Två röster som vittnar om en paradoxal livserfarenhet, och med sekelskiftesbilder från Willie Nelsons ”mina första år”-bok och Hank Williams Cadillac som fond, rymmer The Lion’s roar 11 sånger som enligt all logik inte borde kunna vara möjliga i Norden. Men kanske är det ändå en svensk visgrund som gör att systrarna Söderberg undviker att bara bli ett americanaband i mängden. Sången är alltjämt underbar, harmonierna vackra, med exakt rätt mängd igenkänning för att gå rakt in i hjärtat. Guld.
Favoriter:
In the hearts of men
To a poet
Young Moon – Navigated Like the Swans
Springsteens karga Nebraska flimrar förbi då vi susar fram i en lånad bil ur en John Hughes-film. Nattlig stillhet vilar över spåren och man vaggas in i trygghet med de redskap som krävs för att klara av vargtimmen. Hej Bruce, vad tror du om det här? Släpande elektronisk indie och en trött sångröst. Det är klart att Trevor Montgomery är trött. Han jobbar ju dygnet runt, karln. Dagtid lär han lägga kakel medan han till natten byter ut kaklet mot trummaskiner och syntar för att placera toner i dess rätta formationer. Han fyller således konstant tomma ytor med skönhet.
Ibland ligger Young Moon någonstans mellan Nick Cave och Leonard Cohen. Han sluddrar en aning efter några glas men kan också rycka upp sig på sin stol för att suga lite på sin cigarett. Vet inte särskilt mycket om Trevor Montgomery, men han har förmodligen varit heartbroken en och annan gång. Sången är en viktig ingrediens och då den laddas med rätt mått råhet och känsla träffar Montgomerys elektroniska trollspö mänsklighetens innersta med en kinesisk bågskytts ackuratess. Han skriker inte, höjer knappt rösten men han får ändå all uppmärksamhet just nu. Han framträder som en vålnad från ungdomens tjuvrökande, porrtidningsfluktande skogar. Hans mörker fylls med ljus, de cyniska och makabra lo-fi upptagningarna tvättas rena av en vital och berusande kärlek. Bruce, John Huhes och alla andra, vad tror ni om det här? Guld.
Favoriter:
March
A reason
Cold day solstice
Twin Shadow – Confess
Väntade som på tomten. Men jag kände inte samma ångest inför öppnandet av paketet. Jag var rätt säker på att George Lewis jr skulle leverera. Igen. Twin Shadows andra album, Confess, dansar arm i arm med 80-talet, skejtar med Phil Collins och förväxlar sina bermuda-shorts med Morten Harket. Och min favorit på skivan med ett röstläge a’la Gary Moore-ballad med Don Henleys ”Boys of summer”-bläddrande över strängarna. Fantastiskt. Spring hjärta, spring. Och hjärtat sprang. Guld åt Twin Shadow
Favoriter:
Run my heart http://www.youtube.com/watch?v=wGYknpGqOcU
Five seconds http://www.youtube.com/watch?v=HiC9XNQSxFQ
The one
When the movie’s over
Om man inte orkar eller hinner läsa de fyra andra delarna av årslistan så är det följande album det rör sig om;
Amanda Mair – Amanda Mair
Caotico – Sunrise confessions
Kent – Jag är inte rädd för mörkret
Miguel – Kaleidoscope dream
Love Antell – Gatorna tillhör oss
Ariel Pink’s Haunted Graffiti – Mature Themes
Wild Nothing – Nocturne
Jens Lekman – I know what love isn’t
Dylan Mondegreen – Dylan Mondegreen
Yung Life – Yung Life
Bill Fay – Life is people
The Tallest Man On Earth – There’s no leaving now
Niki & The Dove – Instinct
Michael Kiwanuka – Home again
Niklas von Arnold – Relations
DIIV – Oshin
The Falls – Hollywood (EP)
Black Marble – A different arrangement
Eight And A Half – Eight and a Half
Ghost Beach – Modern tongues (EP)
Glen Hansard – Rhythm and repose
Llojd – Snygga kroppar (EP)
Mac Demarco – 2
Ryan Monroe – A painting of a painting on fire
Wymond Miles – Under the pale moon
Challenger – The world is too much for me
185 är antalet låtar jag skördat under augusti månad. Fritt fram att plocka åt er om det faller i smaken nu då sommarstugan har bommats igen, krutet lagt sej och vi går in i en ny månad. Då man lyssnar på augusti-listan kan man för en stund ta sig tillbaks till innan skolan började, semestern dog och simbyxorna placerades längst bak i skåpet. Ta fram dem igen, spring runt i rummet och skutta lite somrigt.
Jag skattar mig lycklig över att denna månad upptäckt otroliga Young Moon, kaxiga China Rats och blåblödande Two Wounded Birds. Dom tar jag med mig som paraplyn in i höstrusket.
AUGUSTI 2012 (Spotify)
Mindre somrigt blandband från 95
Om jag plockar ut världens bästa sommarpsalmer från listan skulle C-60 blandbandet se ut så här:
Sida A (Länkarna går till musikvideon, något som inte funkade under C-60-eran)
Fernet tastes good – Los Coming Soon
Never speak of it again – The Holiday Crowd
Been there before – Ghost Beach
Olaf and Paul – Pacovolume
Here, my blood runs clear – The Shutes
Divine Fits
Sida B
My love is real – Divine Fits
Thunder clatter – Wild Cub
The way it is – Manceau
Mature themes – Ariel Pink’s Haunted Graffiti
Cooper’s dream – Suburban Living
En video kan jag också klämma in. Drömska Big broom med Races. Kan vara filmad under ett foam-party någonstans i det vimlande nattlivet i Jakobstad.
Världen fortsätter fyllas av Det Bästa som voro den mommos garderob med högar av Valitut Palat och Readers Digest. Det är varmt där ute, solen augustisteker alla picknickare och strandlejon. Vem vill sitta inne å lyssna på musik en sån dag? Jag. Jag orkar int med lösglass över knogarna och hela handen idag.
Vi börjar med folkig bossa nova-pop från Buenos Aires i väntan på att Kings of Convenience släpper något nytt. Så gott som garanterad vinst om man gillar de skönsjungande norrmännen.
1. Fernet tastes good – Los Coming Soon
Och var hittar vi denna afrikansk/jamaikanska lyckococktail? Jo den blandas med lite färgsprakande Turku och en dos prunkande Tampere och så hamnar man följaktligen i Nigeria. Pass på!
2. Nigerian Girl – Yournalist
Måste än en gång understryka min personliga favorit Young Moons förträfflighet. (Kolla inlägget om Young Moon)
3. Cold day solstice – Young Moon
Och äntligen är världens bästa band tillbaks med nytt material. Fullängdaren Mature Themes släpps också i dagarna och den lär vara fantastisk. Ariel hoppar djärvt via retrotrampolinen mellan genrerna. Williams S Burroughs (läs: Cronenberg om du är på besserwisser-humör) gav oss utomjordiska kackerlackor förklädda till skrivmaskiner. Ariel Ronseberg ger oss Mature Themes.
4. Only in my dreams – Ariel Pink’s Haunted Graffiti
Pyntad med Sebastian Telliers skägg går Breakbot runt och försöker fylla Sebastians skor. Det är nog skorna han bar under Eurovisionen 2008 siktet är inställt på här. Jag tror till och med Hall & Oates hade varit avundsjuka. Både på låten och de glammiga skorna.
5. One out of two – Breakbot feat. Irfane
Så många hyllningar från stora världen har de fått, dessa svalt eldiga kattor från Vasa. Är man från Vasa ska man vara stolt över Cats on Fire. Är man från annan ort kan man vara stolt över att känna till Cats on Fire. Har man inte hört Cats on Fire får man hitta något annat att vara stolt över eller press play on tape hastiga tag.
6. My sense of pride – Cats on Fire
Trevlig Helg! (Här finns playlisten med några bonus-låtar. Värt att kolla upp, jag lovar. Tips: Tiger Love)
Vad har vi här då? Släpande elektronisk indie och en trött sångröst. Det är klart att Trevor Montgomery är trött. Han jobbar ju dygnet runt, karln. Dagtid lär han lägga kakel medan han till natten byter ut kaklet mot trummaskiner och syntar för att placera toner i dess rätta formationer. Han fyller således konstant tomma ytor med skönhet.
Springsteens karga Nebraska flimrar förbi då vi susar fram i en lånad bil ur en John Hughes-film. Nattlig stillhet vilar över spåren och man vaggas in i trygghet med de redskap som krävs för att klara av vargtimmen. Hej Bruce, vad tror du om det här?
”There was a girl
Come from a rain town
She had no love left in her wounded heart
She said one day
The weather will have to break
I set out to find love
Where ever the rain goes”
Ibland ligger Young Moon någonstans mellan Nick Cave och Leonard Cohen. Han sluddrar en aning efter några glas men kan också rycka upp sig på sin stol för att suga lite på sin cigarett. Vet inte särskilt mycket om Trevor Montgomery, men han har förmodligen varit heartbroken en och annan gång.
“Tell me you love me, tell me I’m wrong,
Tell me the light in your eyes is not gone”
Sången är en viktig ingrediens och då den laddas med rätt mått råhet och känsla träffar Montgomerys elektroniska trollspö mänsklighetens innersta med en kinesisk bågskytts ackuratess. Han skriker inte, höjer knappt rösten men han får ändå all uppmärksamhet just nu.
”So lost in the maze
A whisper to a trance
Your hand looked like an angel’s
When you asked me to dance”
Han framträder som en vålnad från ungdomens tjuvrökande, porrtidningsfluktande skogar. Hans mörker fylls med ljus, de cyniska och makabra lo-fi upptagningarna tvättas rena av en vital och berusande kärlek. Bruce, John Huhes och alla andra, vad tror ni om det här?
Musik, Litteratur & Tv Världens Bästa 